Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 22 april 2009

Sollerön,

Sollerön, [`sɔlɛˌrøːn], är den största ön i Siljan. Den är 7,7 km lång och 4 km bred, och dess area är 20,5 km². Den högsta punkten är 204 meter över havet, vilket är 43 meter över Siljans medelnivå.


Sollerön utgör en del av Sollerö församling och ligger i Mora kommun. Sollerön har 1215 invånare (år 2003)
Ön är till stor del täckt av skog, men de centrala delarna är bebyggda eller uppodlade.

Den lokala dialekten, soldmål, skiljer sig en hel del från rikssvenskan. Sold, [suːld], är ett äldre namn på ön. Träskyltar med de dialektala namnen är uppsatta längs vägarna, parallellt med de officiella namnen.
Mitt på ön finns det före detta kommunhuset med bibliotek, skolan, kyrkan, Soldi besökscentrum med turistbyrå, restaurant och vikingamuseum, hållplats för busslinjen till Mora, och Konsums affär.

På södra delen finns golfbana (Sollerö GK), campingplats med stugby, restaurant och båtuthyrning, och en badstrand.

Båtbryggan på norrra delen av ön anlades vid mitten av 1800-talet. Den bestod av en pir med en vågbrytare på vänstra sidan. Längst ut fanns en träbrygga och ett godsmagasin. När båttrafiken förlorade i betydelse, förföll bryggan och magasinet, och de revs på 1960-talet och ersattes med en betongbrygga. Den förföll i sin tur, revs och ersattes med en träbrygga med ett hus år 1998. Huset liknar det gamla magasinet, men är helt öppet inuti och försett med fönster. Under sommaren trafikeras bryggan av Ångfartyget Engelbrekt, och ibland används bryggan som dansbana.

På 1980-talet revs vågbrytaren och en småbåtshamn byggdes. På öns norra del finns hembygdsgården, Lärkastugan samt natursevärdheterna Agnmyren och Klikten.

Klikten ligger i anslutning till bydelen Bengtsarvet och är beläget till stor del utmed en skogbeklädd sluttning.

Upplagd av Bengt kl. onsdag, april 22, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)