Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 7 maj 2009

För insyn: 18 000 svenska UFO-rapporter.

Nu öppnar svenska UFO-arkivet för allmänheten, och den intresserade kan botanisera i över 18 000 rapporter som gjorts om oidentfierade flygande farkoster i Sverige. - Ett av de mest intressanta fallen är det då två personer såg en flygande farkost störta och sjunka i sjön Nammajaure i början på 1980-talet, Rapporter om ufo-observationer i Sverige började samlas in systematiskt 1973 och sedan dess har arkivet växt.- I början räckte det med en bokhylla i Södertälje, nu har vi ett 250 kvadratmeter stort arkiv i Norrköping med över 18 000 observationer som vi nu vill visa allmänheten i helgen, Arkivet kommer att vara öppet den nionde och tionde maj inledningsvis.- Men om någon vill komma och titta någon annan dag kan de höra av sig. Anledningen till att vi inte visat samlingen innan är för att vi inte haft personal, men det har ni nu på deltid, Förutom de 18 000 svenska observationerna finns också flera tusen från bland annat Danmark och Norge, samt hela amerikanska UFO-arkivet på mikrofilm. Bland de mest intressanta observationerna en händelse som utspelade sig 1980 i Norrbotten.- Två personer var ute på vandringstur i en nationalpark i slutet av juli. Vid sjön Nammajaure såg de plötsligt en cigarrliknande farkost som kom flygande och landade på sjön. Långsamt sjönk den sedan till botten. Paret rapporterade händelsen till militären, men inga dykningar har gjorts i sjön så farkosten kan ligga kvar,

Upplagd av Bengt kl. torsdag, maj 07, 2009

Etiketter:

1 kommentar:

TTMix sa...

Intressant. Tyvärr har liknande iaktagelser
inte varit sanna, inga bevis eller nånting.
Ringar på sädesfält t.ex. var ju fejkade.
Men jag lystrar alltid när det gäller oför-
klarliga ting, det är spännande så länge
det inte kan avslöjas som bluff. Alla
märken och spår på marken kan ju ha
gjorts av en människa eller dess far-
koster och foton går att manipulera.

Jag ser fram till den dagen då något
onaturligt faktiskt händer. En dag blir
kommer jorden nämligen att bli över-
befolkad, såvida inte något riktigt
hemskt händer som reducerar
antalet markant! Jag hoppas istället
det finns nån där ute som kan flyga
oss till en fredlig planet, kanske en
ny jord i ett annat solsystem? :p

8 maj 2009 kl. 02:00

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)