Storskarv.

Länsstyrelsen har fattat beslut om skyddsjakt på storskarv under 2009 och 2010. Skyddsjakten gäller längs hela Västernorrlands kustområde öster om E4, från Sundsvall till Örnsköldsvik, skriver länsstyrelsen i ett pressmeddelande.
Skyddsjakten får utföras genom äggprickning och jakt med vapen.
Beslutet grundar sig på att storskarven ökat med 32% från 2005 till 2008 och att yrkesfiskarna lider ekonomisk skada i form av utebliven fångst och skadade fiskeredskap. Storskarv (Phalacrocorax carbo), är en stor svart fågel inom familjen skarvar. Den häckar på klippor eller i träd vid kusten och vid större insjöar. Storskarven är cirka 80-95 centimeter lång, och vingspannet 130-160 centimeter. Den väger ungefär 2,5 kilo. Den grå näbben, vars överdel är nedböjd över underdelens spets, är gul längst in vid näbbroten och den är lång och har en hake i spetsen. Benen är korta och sitter långt bak på kroppen. De mörka fötterna har simhud mellan alla fyra tår. Baktån är lång och vänd inåt. Mellantån har tänder som sitter uppradade som på en kam, och yttertån är längre än mellantån. Vingarna är korta. Stjärten är avrundad och mycket styv.
Den häckande storskarven i adult fjäderdräkt är svart med blåaktig glans. Den har en bred distinkt vit fläck på strupen, vitgrå i nacken, har långa nackfjädrar och en vit fläck på låret. De adulta icke häckande fåglarna saknar den vita lårfläcken, har inte lika blåaktig glans, är mörk i nacken och har mindre nackfjädrar. De juvenila fåglarna är brunsvarta och har vitt bröst.
De adulta fåglarna av underarten P. c. maroccanus har ett distinkt helvitt bröst.
När skarven sitter, sitter den ganska upprätt och när den står stödjer den sig mot den elastiska stjärten, som då blir som ett tredje ben.
Storskarven är en tyst fågel förutom vid häckning i sina kolonier då den har olika gutturala läten.