Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 4 november 2009

En arg viagra-hemmafrus dagbok.

Dag 1: Vi firade precis var 25:e bröllopsdag utan att ha något att fira. När vi kom till att återuppleva vår bröllopsnatt börja han gråta och låste in sig på toa.
Dag 2: Idag berättade han en stor hemlighet. Han "avslöjade" att han är impotent och ville att jag skulle vara den första som fick reda på detta. Varför "avslöjar" han inte något som jag inte känner till? Han har varit slak så länge att han till och med haltar när han går.
Dag 3: Vårt äktenskap är i kris, en kvinna har vissa behov. Igår såg jag ett foto av Kaknästornet och började gråta.
Dag 4: Ett under har inträffat! Det finns en ny medicin som kan ordna till hans "problem". Den kallas Viagra. Jag förklarade för honom att om han börjar äta Viagra kommer allt att bli som på vår bröllopsnatt. Då tyckte han att vi denna gång kunde lämna min mor hemma. (Jag tror detta kommer att funka, Jag har i hemlighet bytt ut hans Prozac mot Viagra i hopp om att höja mer än hans humör.)
Dag 5: Den här Viagra-kuren har stigit honom åt huvudet. Igår på McDonalds frågade killen i kassan mig om jag ville ha en BigMac och då trodde han att vi pratade om honom. Allt handlar inte om dig!
Dag 6: Jag misstänker att han överdoserar. I går när han skulle klippa gräset använde han inte gräsklipparen utan svingade sin lille "kompis" som en lie!
Dag 7: OK, Jag erkänner. Jag gömmer mig. Jag menar att lagom är bäst. För att göra det hela ännu värre sköljer han numera ner sina Viagra-tabletter med starksprit. Han blir inte ens avtänd av ett foto på den brittiska drottningmodern. Vad ska jag göra?
Dag 8: Biverkningarna börjar komma nu. Allting börjar bli blått (Anm: Viagra-tabletter är blåa). Igår när vi tittade på "Allsång på Skansen" med Lasse Berghagen trodde han det var "Smurfarna på sängkanten".
Dag 9: Jag håller på att bli knullad till döds. Det är som att gå ut med Black and Decker.
Dag 10: Jag önskar han var bög. Jag satt och lyssnade på alla Barry Manilows skivor och sjöng med, men ändå fortsatte han!
Dag 11: Nu vet jag hur Saddam Husseins fru har det. Så fort jag stänger ögonen kommer det ett överraskningsanfall. Det är som att hoppa i säng med en SCUD-robot. Jag hoppas att han precis som President Bush drar sig ur efter 100 timmar.
Dag 12: Jag har försökt allt för att han inte ska tända på mig. Inget funkar. Jag har till och med börjat klä mig som en nunna men nu säger han att han alltid blivit kåt av Heliga Birgitta.
Dag 13: Jag kommer att bli tvungen att döda honom. Då kommer han att dö som han levt, det vill säga stel. Fast det är ju klart, med min tur kommer jag väl inte att kunna stänga kistlocket

Upplagd av Bengt kl. onsdag, november 04, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)