Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 7 februari 2010

Lasagne med renskav och getost.

Ingredienser 8 personer

Renskavsröra
4 paket
fryst ren- eller viltskav, (à 240 g)
1,5 l rensad svamp, t ex kantareller, ca (450 g)
4 st röda lökar
3 st vitlöksklyftor
2 msk smör, + 2 msk till stekning
4 msk messmör
2 tsk timjan
2 tsk salt
3 krm svartpeppar, nymald
4 dl vatten
1 st köttbuljongtärning
2 paket färska lasagneplattor, (ca 20 st)
Getostsås
4 msk smör
1 dl vetemjöl
1 l mjölk
500 g fransk getost, el annan riven stark ost, t ex präst
0,5 tsk salt
1 krm svartpeppar, nymald
Servering
sallad


Tillagning
Lasagne uppskattas av både stora och små. Fördelen med denna rätt är att den sköter sig själv i ugnen, likaså att den kan varieras efter tycke och smak. Renskav passar bra på hösten. Den finns även att tillgå året om i frysdiskarna.Lasagne innehåller även dagens skörd av svamp, t ex kantareller. Goda smaktillbehör i renskavsröran är det gula och söta messmöret i kombination med den lite syrliga och vita getosten.

1. Renskavsröran: Sätt ugnen på 225°. Halvtina renskaven.Skiva svampen. Hacka lök och vitlök. Sätt en gryta eller stor stekpanna medelvarm spisplatta. Lägg i hälften av smöre och bryn skaven några minuter, finfördela den med en trägaffel. Ta upp den.

2. Skölj ur pannan. Fräs lök och svamp i resterandesmör. Tillsätt skaven, messmör, timjan, salt och peppar. Häll i vatten och buljongtärning, lägg på lock och sänk värmen. Låt det småputtra 20-30 minuter.Rör om då och då. Smaka av.

3. Getostsås: Smält smöret och rör ner mjölet. Tillsätt mjölken under vispning. Koka såsen ca 5 minuter under omrörning till lagom konsistens. Skär bort kanterna på getosten. Skär den i mindre bitar och lägg i såsen. Låt osten smälta i såsen. Smaka av med salt och peppar.

4. Smörj 1-2 ugnssäkra formar. Varva renskavsröra, ostsås och lasagneplattor i flera omgångar. Börja med renskaven, sedan ostsåsen och lasagneplattorna. Det översta lagret ska bestå av ostsås ovanpå ett lager av lasagneplattor. Grädda i nedre delen av ugnen 30-40 minuter. Kontrollera att lasagnen inte bränns vid och att lasagneplattorna är mjuka när du tar ut lasagnen ur ugnen.
Bengt-Livethrdaskola.Blogspot.com

Upplagd av Bengt kl. söndag, februari 07, 2010

Etiketter:

1 kommentar:

Anonym sa...

Tjena, det där ser väldigt gott ut,
/åke

8 februari 2010 kl. 13:14

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)