Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 15 augusti 2011

Kerkrade. (Nederländerna)

Kerkrade ( Limburgish : Kirchroa ) är en stad och en kommun i sydöstra Nederländerna .


Det är den västra halvan av delat regionen och de facto staden, tillsammans med den östra halvan, tyska staden i Herzogenrath . Det ursprungliga namnet på den odelade kommunen under heliga romerska riket var Herzogenrath.

Numera två städer, inklusive avlägsna förorter "byar", har en sammanlagd befolkning närmar sig 100.000.

Historien om Kerkrade är nära förbunden med den i intilliggande staden Herzogenrath , precis över den tyska gränsen. Herzogenrath började som en lösning, heter Rode, nära floden Worm (eller Wurm på tyska) på 11-talet. I 1104 Augustinian munkar grundade ett kloster, som kallas Kloosterrade, väster om denna uppgörelse.

Den hette 's-Hertogenrode eller 's-Hertogenrade (nederländska: hertigens Rode ) efter hertigdömet Brabant tog kontroll över regionen, på franska kallades det Rolduc (Rode-le-Duc) . Liksom är fallet för många delar av södra Nederländerna , bytt ort händer flera gånger under de senaste århundradena. Det var under spansk kontroll från 1661, Österrike mellan 1713 och 1785 och franska mellan 1795 och 1813. År 1815, då Konungariket Nederländerna bildades var gränsen dras genom Herzogenrath, den västra delen är Kerkrade.

I det 18th århundradet munkarna i Rolduc började i liten skala kolgruvor . Fler moderna utnyttjande av andra startade 1860, vilket Kerkrade att växa betydligt, särskilt som en följd av permanent lösning av främst södra Europa gruvarbetarna i denna nordeuropeiska plats. När Willem Sophia gruvan öppnades omkring 1900 växte staden ännu snabbare, absorberande gamla byar som Chèvremont. Under årtiondena efter 1960 var alla gruvor i Limburg stängt.

En av de äldsta byggnaderna i kommunen är Oud Ehrenstein, ett slott vars ursprung ligger i det 14th århundradet.

En del av gränsen mellan Nederländerna och Tyskland går längs mitten av gatan Nieuwstraat / Neustraße. På grund av relativt obegränsad gränsöverskridande resor inom EU , var denna gräns i många år märkt endast med en låg mur, ca 30 cm hög, springa längs gatan. Det fanns en separat 2-vägs vägen på varje sida, och bilar var tvungna att passera genom de officiella gränsövergångarna, men fotgängare kan lätt kliva över muren (även om det fanns tecken informera om gränsen).

År 1991 beslutades att ta bort väggen helt. Nieuwstraat / Neustraße är nu en enda två-vägs väg, med det extra utrymmet nu upptagen med träd och cykelbanor. Gränsen är omärkt, och korsas även när man går runt en rondell eller omkörning ett fordon.

Upplagd av Bengt kl. måndag, augusti 15, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)