Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 21 augusti 2011

Meilen. (Schweiz)

Meilen är en kommun i distriktet Meilen i kantonen i Zürich i Schweiz .

Arkeologiska fynd i Meilen går tillbaka mer än 4000 år. I januari 1854 nivån av Zürichsjön var särskilt låg och lokalbefolkningen tog chansen att få lite mark. Under detta åtagande förhistoriska föremål från Pfyn , Horgen och tidig bronsålder var kulturerna grävdes fram som ger tydliga bevis på tidig bosättning.


Lokalbefolkningen grävdes också mynt från romartiden (1: a till 3: e århundradet e.Kr.). En av de romerska vägarna anslutna Turicum (Zürich) med plats upp till Chur och passerade Meilen. Många fynd upptäcktes under senare vägbyggen.
Delar av Meilen var ägodelar klostren, bland annat klostret St Gallen , de som av Einsiedeln och Säckingen , eller mer lokala Grossmünster i Zürich. Meilen nämns först mellan 820-880 som Meilana .

Det är gissade [ vem? ] att detta går tillbaka till en gallic namn Mediolanum .
Det vapen visar två slott torn som representerar slottet Friedberg , den lokala slottet. Slottet byggdes omkring 1200, men förlängdes i det 14th århundradet. En del återstår fortfarande är synliga, bland annat fontänen som når ner 29 meter. Vinodlingen i Meilen går tillbaka i århundraden.

I 1384 Meilen blev Bailiwick of Zürich. Tack vare den fogde Meilen njöt relativa självständighet förrän 1798. Sedan medeltiden lokal handel och hantverk grundades Meilen. Det fanns åtminstone fyra bruken för att stödja det lokala jordbruket. Mot slutet av 18th century, kom industrialiseringen i Meilen i form av textilier, men denna typ av produktion försvann i det 19th århundradet. Med ankomsten av järnvägen i 1894 lokala näringslivet blomstrade. Färjan till Horgen öppnades 1933.

Meilen har en yta på 11,9 kvadratkilometer (4,6 sq mi). Av detta område är 46,9% för användning inom jordbruket, medan 24,4% är täckt av skog. Av resten av landet, är 27,2% avgöras (byggnader eller vägar) och resten (1,4%) är icke-produktiva (floder, glaciärer eller berg). År 1996 bostäder och byggnader utgjorde 21,4% av den totala området, medan transport-infrastruktur består i övrigt (5,8%).Av den totala improduktiva området, gjorde vatten (vattendrag och sjöar) upp 0,2% av området. Som av 2007 26,5% av den totala kommunala området som genomgår någon typ av konstruktion.

Det ligger på den norra stranden av sjön Zürich . Meilen ligger ungefär halvvägs mellan Zürich och Rapperswil . Meilen är ansluten till Horgen över sjön med färja. I den lokala dialekten kallas det Meile .
Staden är indelad i fyra distrikt ( Wachten ), nämligen Feldmeilen , Dorfmeilen och Obermeilen längs sjön sidan, samt Bergmeilen mot Mt. Pfannenstiel . Stadsdelarna brukade vara mer självständiga, men i dag divisionen används endast för skolgång ändamål.

Inga kommentarer: