Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 29 december 2010

”Vargstammen för liten för hobbyjakt”

Naturvårdsverket meddelade i fredags att jaktkvoten för varg under kommande år bestämts till 20 djur. För lite, menar Jägarförbundet, medan Naturskyddsföreningen och aktionsgruppen Vargquinnor anser att licensjakten kraftigt försvårar vargstammens möjligheter att överleva.

sammanlagt 20 vargar får fällas i sex län under 2011 års licensjakt. Med det beslutet hoppas Naturvårdsverket kunna uppfylla riksdagens mål att vargstammen till 2012 ska omfatta högst 210 djur med 20 föryngringar.

– Det är svårt att balansera stammen på en exakt nivå. Vi tillämpar forskarnas lägre bedömning om tillväxten i vargstammen. Den här nivån gör att vi har kvar ett utrymme för beslut om skyddsjakt på vargar som orsakar skador på tamdjur, säger Naturvårdsverkets generaldirektör Maria Ågren i ett pressmeddelande.

För andra året i rad beslutar Naturvårdsverket om licensjakt på varg efter riksdagsbeslutet 2009 om ny rovdjursförvaltning. Ett beslut som även innehåller regionaliserad rovdjursförvaltning och genetisk förstärkning av vargstammen. Årets licensjakt är tänkt att kompensera för att nya vargar ska flyttas in i landet för att häva inaveln. Jakten inleds den 15 januari och pågår som längst till den 15 februari. Den avbryts när tilldelningen i ett län eller område har uppnåtts. En sms-tjänst har tagits fram för att undvika förra årets misstag, då fler vargar än vad kvoten fälldes.

Ingen licensjakt tillåts i områden där det finns kända invandrade vargar eller deras valpar, som exempelvis Galvenreviret i Gävleborgs län. Även delar av Värmlands län kan komma att undantas då DNA-analyser visat att vargar av östligt ursprung finns där.

Torbjörn Lövbom, ordförande i Jägareförbundets rovdjursråd, ställer sig kritisk till Naturvårdsverkets beslut om den kommande vargjakten. Han menar att fler vargar bör skjutas och att jaktperioden är för kort. Torbjörn Lövbom säger till tidningen Svensk jakt att Naturvårdsverkets beslut försvårar rovdjurspolitiken:

– Vi har ett tak på landets vargstam om 210 individer. Det finns ingen anledning att vänta ett år med en vettig tilldelning och innan dess låta vargstammen växa över det beslutade taket. Då går Naturvårdsverket emot riksdagens beslut.

Naturskyddsföreningen kallar vargjakten för oacceptabel.

– Jag känner mig ledsen. Trots en svag vargstam, trots problemen med fjolårets vargjakt, trots ett starkt stöd bland svenskarna för en livskraftig vargstam så tillåts en ny stor licensjakt på varg, säger Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson.

EU-kommissionen väntades nyligen fatta besut om att kritisera den svenska vargjakten efter en anmälan från Naturskyddsföreningen, Rovdjursföreningen, Världsnaturfonden WWF och Djurskyddet Sverige, men beslutet sköts fram efter att regeringen kommit med nya inlagor. Nu hoppas Naturskyddsföreningen att kommissionen blir än mer kritisk, om inplanteringen av nya vargar endera inte blir av eller är så förhastad att vargstammens livskraft minskar.

Den nybildade aktionsgruppen Vargquinnor, som finns i Mellansverige, menar att vargstammen i Sverige inte har uppnått gynnsam bevarandestatus. Enligt nätverket har färre kullar fötts, inaveln är stor och många djur dör i illegal jakt. Vargen är fridlyst och ska, menar nätverket, definieras som ett utrotningshotat djur.

– Vargstammen är under 210 individer, vilket riksdagen satt som gräns. Den är hårt inavlad och för liten för hobbyjakt, säger Kristina Hallin från nätverket till Avesta tidning.

Flera av kvinnorna är med i föreningen Nordulv, som JO-anmält Naturvårdsverket för hur verket agerat kring licensjakten på varg.

Inga kommentarer: