Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 26 december 2010

Varför har vi olika blodgrupper?

Människor har ju olika blodgrupper. Hur uppkom dessa? Har djur också olika blodgrupper?


Oika blodgrupper orsakas av att människor har olika molekyler på ytan av de röda blodkropparna. Hos människan finns det många blodgruppssystem, men ett av de viktigaste när man skall hitta lämpliga blodgivare är det så kallade AB0-systemet.
Människor med blodgrupp 0 (noll) har på ytan av de röda blodkropparna ett kolhydrat som kallas H-antigen. Hos dem med blodgrupp A sitter det på H-antigenet en sockermolekyl, som heter N-acetylgalaktos­amin. Hos dem av oss som har blodgrupp B är det sockermolekylen galaktos, som sitter på H-antigenet. Människor med blodgrupp AB har följaktligen både N-acetylgalaktosamin och galaktos på sitt H-antigen.


Människor med olika blodgrupper har olika gener för de enzymer som fäster sockermolekylen på H-antigenet. A-genen kodar för ett enzym som fäster N-acetylgalaktos­amin på detta, medan B-genen kodar för ett enzym som hakar på galaktosen. Det var A-genen som existerade först, och B-genen har någon gång uppstått ur A-genen genom slumpvisa mutationer. 0-genen har också uppkommit ur A-genen på samma sätt, men i det fallet har mutationerna förstört genen, så att det över huvud taget inte bildas något enzym.
DNA-mutationer sker kontinuerligt på grund av UV-strålning, kemisk inverkan eller fel i DNA-kopieringen under celldelningen. Oftast förs inte mutationerna vidare till nästa generation, eftersom många gener är livsnödvändiga. Därför kan ett befruktat men "muterat" ägg inte utvecklas till ett barn.


Gener med fördelar
Det finns också vissa gener som inte är direkt livsnödvändiga, men som det kan vara bra att ha. När det gäller denna typ av gener kan man hitta människor med en defekt version av genen, men de är i regel sällsynta. Blodgrupp 0, som beror på en defekt gen, är märkligt nog inte sällsynt: 39 procent av det norska folket har faktiskt blodgrupp 0. Det måste alltså finnas en fördel med att ha den defekta genen. En möjlig förklaring är att antikropparna mot A- och B-formerna av H-antigenet, som finns i blodet hos personer med blodgrupp 0, spelar en roll i kampen mot infektioner med vissa bakterier, och skyddar mot malaria. Emellertid är människor med blodgrupp 0 känsligare för andra bakterier och kolera. Det finns alltså både för- och nackdelar med de funktionella generna A och B och den defekta genen 0, och det är orsaken till att alla tre generna existerar.

AB0-systemet delas av människor, schimpanser, gorillor, orangutanger och babianer. Det uppstod en gång hos en gemensam stamfader och finns därför hos dessa arter i olika versioner som en följd av mutationer. Hos människan finns det flera andra blodgruppssystem, medan andra djurarter å sin sida har helt and­ra blodgruppssystem. Det viktigaste blodgruppssystemet hos hundar är till exempel DEA-1 – dog erythrocyte antigen.

Inga kommentarer: