Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 13 december 2010

Salt Lake City. (USA)

Salt Lake City (Saltsjöstaden), är huvudstaden i delstaten Utah i USA, belägen nära Great Salt Lake (Stora saltsjön). Staden grundades 1847 och hette de första åren Great Salt Lake City (Stora saltsjöstaden). Staden förkortas ofta som SLC eller Salt Lake.

Tätorten har 181 783 invånare enligt 2000 års räkning. Storstadsområdet, som spänner över Great Salt Lake, Summit och Tooele County har en uppskattad folkmängd på 1 018 826 personer.

I staden har Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga (mormonerna) sitt högkvarter. Olympiska vinterspelen 2002 och Paralympiska vinterspelen 2002 hölls i Salt Lake City.

Indianer har levt i området tusentals år före bosättningar av vita nybyggare etablerades. De första vita var mormonerna som anlände i juli 1847. De hade, efter grundandet av sin kyrka i New York 1830, flytt västerut på grund av förföljelse. När de kom till Great Salt Lake-dalen, ansåg deras ledare Brigham Young att de hittat sin fristad.

1849 organiserade mormonerna en ny stat, Deseret. Kongressen godkände inte detta utan skapade Utahterritoriet 1850 istället, med Great Salt Lake City (namnet kortades till Salt Lake City 1868) som huvudstad. Salt Lake City inkorporerades 1851 och utnämndes till huvudstad i Utah, som blev en delstat 1896.

Mormonernas polygami och nonchalerande av myndigheter ledde till konflikter. 1857 utspelade sig en dispyt, det så kallade Utah-kriget (Utah War). Regeringen menade att mormonerna undergrävde statliga lagar och sände trupper till staden. Mormonerna hade dock evakuerat staden och stridigheter undgicks. Fort Douglas byggdes dock öster om staden 1862.

Den transkontinentala järnvägen färdigställdes 1869 och 1870 gick det en förbindelse från denna till Salt Lake City. Gruvdriften ökade tack vare järnvägen och befolkningen fördubblades på 1880-talet. Med undantag för den nationella depressionen 1893, fortsatte staden att växa. Antalet invånare passerade år 1900 50 000 och år 1930 140 000. Genom ett kyrkligt manifest 1890 avrådde man från polygami. Detta beslut hjälpte Utah att få statsrättigheter 1896.

Ökad efterfråga på metall under andra världskriget (1939-1945) skapade en ny gruvdrifts-boom, och en tid av industriell expansion följde kriget. Under mitten av 1900-talet planade stadens invånarantal ut på en stabil nivå. Färdigställandet av diverse byggnadsprojekt har hjälpt staden att behålla en livskraftig stadskärna. Under vårvintern 2002 anordnade Salt Lake City de Olympiska vinterspelen.

Upplagd av Bengt kl. måndag, december 13, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)