Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 31 december 2010

På väg till åre

Han hadde kört från sitt hem målgårda tidigt på morgonen..
eftersom vädret var dåligt tyckte han att det var lika bra
att göra en övernattning innan han fortsatte färden..han fick ser en skylt utmed vägen där det står rum & frukost, och han körde in där. jodå visst fanns det ett rum ledig alltid,
och med norrländsk gästfrihet erbjöd husfrun honom att sitta
med vid kvällsmåltiden, där redan far och dotter spisade.
under måltiden kände han att dottern tåflörtade med honom. när de var klara med måltiden följe hon med honom upp på andra våningen för att visa honom hans rum. han försökte kyssa henne men hon vill inte utan föreslog att han skulle komma till hennes rum på natten. hon sa vidare
det är mitt rum, snett över mammas rum och vid sidan av om hennse rum är det pappas..
så gick hon tillbaks till köket
hennes pappa frågade
nå, hur gick det
bra sa dottern han är het på mig så kommer han säkert över dit i natt
mycket bra sa pappan och när han har krupit under täcket i din säng så ropar du på hjälp
så kommer mamma och jag till
undansättning. vi lurar honom
att du är mindreårig och att vi kommer ringa till polisen om inte han ersätter oss med rejäl summa pengar innan han ge sig av. nästa morgon kom han ner till frukosten såg han allt lite trött ut , men han tog väl för sig husets frukosmat, tackade för sig och betalade nota.
vad hände frågade pappan var det något fel på honom kom han aldrig till dig..
nej svarade dottern och det var konstigt för han verkade rejält sugen igår kväll..
då suckade mamman och sa.
visst var han sugen, han var helt normal måste jag säga..
men jag tyckte att det var onädigt att ropa på hjälp.
han skulle ju aldrig tro på att
jag var mindreårig

Upplagd av Bengt kl. fredag, december 31, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)