Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 8 april 2009

Ett monument över MUSLIM "tolerans"

"Solen var brännhet. När jag var ett förbund från stan såg jag ett stort torn ökade i mitten av slätten, så vitt som Parian marmor. Jag tog den väg som ledde till det ... Jag satt ner under skuggan av tornet för att njuta en liten stund "vila. nr förr var jag sitter än, höja mina ögon för monumentet, upptäckte jag att väggar, som jag tänkt att byggas av marmor eller vit sten, bestod av regelbundna rader av mänskliga skallar; dessa skallar blekt av regn och sol och cementerad med lite sand och kalk, som bildas helt triumfbågen som nu skyddade mig från värmen i solen ... På vissa ställen delar av hår var fortfarande hängande och vinkade, t.ex. lavar och mossa, med varje andetag i vinden. Berget bris som sedan blåser färska, penetrerade otaliga kroppskaviteter av skallar och lät likadana sorglig och klagande suckar. "

Det var en beskrivning av "Chele Kula" ges av Alphonse de Lamartine i sin bok "En pilgrimsfärd till det heliga landet ... under en rundtur i östra i 1832-1833" (publicerad i London, 1835, vol. 3, pp 105-106).
Ingen annan nation, men serberna har sådana monument. Unika monumentet är fortfarande i dess ställe. Det är där för att tala om den eviga historien om fem århundraden serbiska lidande under muslimsk ockupation. Det är där för att påminna nya generationer av serberna om häpnadsväckande mod av deras förfäder.
Läs historien om "Chele Kula" under foto av monumentet ...




The Tower of SCULLS
Våren 1809, under det första serbiska upproret ugainst turkiska ockupationen, ca 12000 rebell serber avancerade mot Nish. Staden, som inrättades genom romarna som Naissus var försvaras av en turkiska garnison. Staden belägrades av serbiska befriare.
Men några dagar senare, turkarna rusade några 40.000 soldater från Bulgarien. De viktigaste turkiska attacken mot Mount Chegar innehas av serbiska duke Stevan Sindjelic med cirka 3000 män och 4 kanoner. Helt omgiven, serberna kämpade bittert den överväldigande turkiska kraft. När det var säkert att turkarna kommer att ockupera de återstående serbiska soldater och när de bröt, i massor, i den lilla fortres, den serbiska Duke Sindjelic sparken hans pistol på en ammunition depå. Alla serber och oräkneliga turkar dog i blast.

Det går inte att hämnd och ivriga att bryta de upproriska anda av serberna den turkiska pasha (befälhavare) i Nish beställt ett monument som ska byggas. Cheferna för Sindjelic fallit män styckas, flås och fyllda med bomull i Istambul. Då byggandet av ett torn påbörjats. Den sculls skulle införas i utsidan, omväxlande med tegel.Det fanns 56 rader med 17 scalls vardera. Sammanlagt 952 serbiska sculls.

Denna "Tower of Sculls" (kallas "Chele Kula") är ett unikt monument av den islamiska grymhet. IT kan fortfarande ses på den plats där i Serbien. The Christian Serbs raised a church round the monument... Den kristna serberna ställde en kyrka runda monumentet ...
A few years latter the Serbs rebelled again. This time the rebellion was succesful and the Serbian nation, WITHOUT HELP FROM ANYONE reached its freedom. Några år senare serberna uppror igen. Temne upproret var framgångsrik och den serbiska nationen, utan hjälp från någon nått sin frihet.
Hackning av serbiska huvuden förblev dock den mest favorit sätt muslimer dealth med serberna. Otaliga fotografier av kroatiska nazistiska, sk Ustashi och deras brittiska muslimska hjälpare visa dem som innehar en färsk hackad-off serbiska huvudet.

Samma sak upprepas i senaste inbördeskrig i ex-Jugoslavien. Återigen serbiska ledarna var ett krig trofé. Detta Temne islamiska fundamentalister, jihad krigare från runt om i världen, inbjudna av Mr Izetbegovic visas fotografier innehav hackad av serbiska huvuden.
För de kristna serberna det inte finns andra kinden att vända ... Låt muslimer lever på marken där de bodde före kriget som majoritet. Låt alla sidor i konflikten förhandla utan "neutral" Western förhandlare (som bombade serberna och serberna bara - för skull muslimer).

Inga kommentarer: