Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 13 april 2009

Mo I Rana. Norge.

Mo är en stad i kommunen i Rana, Nordland, Norge, som ligger strax söder om polcirkeln och i regionen Helgeland. Staden är ofta (inofficiellt) kallas "Mo i Rana" till distinquish den från andra platser med namnet Mo - främst staden Mosjøen, även i Helgeland. De postadress Mo ändrades till Mo i Rana 1999. Från den 1 januari 2008, Mo hade en befolkning på 17750 och därmed var den största (i populationen) stad i Helgeland. Från slutet av andra världskriget fram till början av 1990-talet, Mo i Rana, med stadens stålverk som hörnsten, var beroende av tung industri. Norsk Jernverk arbetar ca 4500 av de 25000 stadens invånare omkring 1978. Efter nedgången i den tunga industrin, nya servicebranschen har nu ökat i staden. Staden ligger på Nordlandsbanen järnvägslinjen förutom att serveras från Mo i Rana Airport, Røssvoll. Mo i Rana finns en uppdelning av Nationalbiblioteket Norge.
Namnet "Mo" kommer från en gammal gård som ligger i närheten av den moderna staden. Namnet på gården kommer från Norse Móar, vilket betyder sand eller gräs lågland. Namnet Rana kommer troligen från Norse också. Rana hjälp snabbt eller snabbt, förmodligen för att den snabba vattenflödet i fjorden utanför stan. Staden var en gammal Trade Center i Helgeland. Jordbrukarna har bott i området sedan järnåldern.
Mining, båtbygge (Nordlands båtar), och jakt / fiske brukade vara det vanligaste sättet att leva. Med början sommaren 1730, fanns det en samisk marknad i stan. Marknaden hölls på de viktigaste kyrka grunder till 1810. Under 1860, partihandel handelsfartyg LA Meyer startat ett Trade Center, på licens från den kungliga myndigheten. Meyer handlas mjöl, sill och tobak, ren kött, skinn och vilt med svenskarna.Handeln med Sverige ökade.

Kommunen är rik på järnmalm, och vatten-kraftverk för att producera ström. Detta var mycket viktigt i utvecklingen av industrin. Dunderland Iron Ore Company (1902-1947) inrättades den första gruvorna i Mo i Rana. Rana Gruber (fastställt 1937), också ett gruvbolag, är fortfarande i bruk. I 1946 det norska parlamentet godkänt planerna för byggandet av en järn-fabriken. A / S norska Iron Arbetet Company (norska: A / S Norsk Jernverk) inrättades strax utanför centrum. Det produceras stål för Norge och andra länder. Men företaget stängdes under 1988. Det finns nu 130 industriföretag på industriområdet där den norska Iron Arbetet var beläget. Idag är området kallas Mo Industrial Park. De företag som har verksamhet inom järn-och stålindustrin, verkstadsindustrin, forsknings-och utvecklingstjänster industrin och IT-branschen. Sammanlagt har de företag som sysselsätter cirka 2000 personer.
Den ladested (stad) Mo var skild från Mo municipalty 1923. I 1964 staden införlivades med Nord-Rana kommun och delar av kommuner Sør-Rana och Nesna, för att skapa den nya kommunen Rana.
Bil: Resa från Södra Norge via E6: från Oslo 1000 km , från Trondheim 480 km Resa från Norra Norge via E6: fra Bodö 240 km. Resa från Umeå 500 km via Blå Vägen ( E12 ).
Grotter i Norge
I området runt Mo i Rana finns det mer enn 200 grotter.Grönligrottan og Setergrottan är de mest populära grotterna. Grönligrottan har inlagt ljus och skyddsräcken, medan Setergrottan är för mer äventyrssugna gjäster. Vi kan arrangera guidade turer i Båda.
Rana har det mest grotterika landskapet i Norge og är väl värt ett besök.
Mo i Rana är ca: 1 timmes körtur från Hemavan Outdoor och grottorna är ca 30 min norr om Mo i Rana.
Ett annat populärt utflyktsmål är Marmorslottet, som är ett område som älven har format i marmorklipporna med många unika jättegryter m.m. http://www.hemavan-outdoor.com/grotter_norge.htm

Upplagd av Bengt kl. måndag, april 13, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)