Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 23 april 2011

Tjeljabinsk./Chelyabinsk. (Ryssland)

Tjeljabinsk är en stad i Ryssland , som ligger strax öster om Uralbergen , på Miass River . Det är administrativt centrum i Tjeljabinsk oblast . Befolkning: 1.077.174 ( 2002 års folkräkning ),

1.141.777 ( 1989 Census ).

Fortress Chelyaba, från vilken staden fått sitt namn, uppfördes på platsen år 1736, staden bildades 1781. Runt 1900, fungerade det som ett centrum för byggandet av Transsibiriska järnvägen . Enligt officiell statistik befolkningen den 1 januari 1913 45.000 invånare. Under årtiondena efter det finska inbördeskriget 1918, ca 15000 "Red" finländarna hoppade in i Sovjetunionen . De flesta av dem överfördes till Tjeljabinsk via järnväg. År 1938, under de stora utrensningarna, de flesta av dem avrättades. Deras massgrav ligger nära Zolonyi Gora tidigare guldgruva, och idag bär ett litet minnesmärke.

Under den sovjetiska industrialiseringen på 1930-talet, upplevde Chelyabinsk snabb tillväxt. Flera industriella anläggningar, även Tjeljabinsk Tractor Plant och Tjeljabinsk Metallurgical Plant, byggdes vid denna tid. Under andra världskriget, Josef Stalin bestämde sig för att flytta en stor del av sovjetiska fabrikens till platser ur vägen för de framryckande tyska arméerna i slutet av 1941. Detta förde med sig nya industrier och tusentals anställda till Tjeljabinsk-fortfarande väsentligen en liten stad. Flera stora anläggningar för produktion av T-34 stridsvagnar och Katyusha raketramper fanns i Tjeljabinsk, som blev känd som " Tankograd "(Tank City). Tjeljabinsk var i huvudsak byggd från grunden under denna tid. En liten stad fanns innan detta, tecken som finns i centrum av staden. De SM Kirov Fabrik nr. 185 flyttade hit från Leningrad för att producera tunga stridsvagnar - det var överfördes till Omsk efter 1962.
Tjeljabinsk har haft ett långt samarbete (sedan 1940) med topphemlig kärnforskning, men detta är mer korrekt tillämplig på Tjeljabinsk oblast som helhet, som kärntekniska anläggningar såsom Chelyabinsk-70 ( Snezhinsk ) är, eller var, som ligger långt utanför staden.

En allvarlig kärnkraftsolycka inträffade år 1957 i Mayak kärnbränsle upparbetningsanläggning , 150 km nordväst om staden, som orsakat dödsfall i Tjeljabinsk oblast, men inte i staden. Provinsen var stängd för alla utlänningar fram till 1992.

Upplagd av Bengt kl. lördag, april 23, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)