Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 27 april 2011

Österskär.

Österskär är ett villaområde i tätorten Åkersberga i Österåkers kommun, Stockholms län. I Österskär finns två av stationerna på Roslagsbanan som förbinder området med centrala Åkersberga och med Stockholm, Tunagård och Österskär (som också är slutstation på Roslagsbanans linje 28). Området ligger på en kuperad halvö mellan Trälhavets vikar (Tunaviken och Sätterfjärden). I området finns Tunaborgen med anor till 1200-talet.
Österskär hade tidigare ett eget postkontor och är fortfarande en egen postort (se karta). Samtliga fastigheter i Österskär heter Tuna. Området med denna fastighetsbeteckning är något större än postortens, och inkluderar även områden norrut till och med Västra banvägen samt Rosendalsvägen öster om järnvägen. Vägnätet i Österskär förvaltas av Österskärs vägförening. Detta gäller dock inte Österskärsvägen (till och med Österskärs station) som förvaltas av Vägverket.

Namnet Österskär kom till genom en pristävling vid förra sekelskiftet, då ett 30-tal tomter vid Trälhavet och Tunaviken styckades av från Tuna gård. Det tidigare namnet var Tunanäs eller Biskopsudden.[1] Den enda bebyggelsen vid denna tidpunkt var Biskopstuna, ursprungligen från 1600-talet, och ett dragontorp. 1906 förlängde Företaget AB Åkersberga-Trälhavet Roslagsbanan till dagens slutstation Österskär. Generalkonsul E W Wallin förvärvade Tuna gård år 1909. Han fortsatte exploateringen av området och lät avstycka 250 tomter. Därför anlades en badstrand: Österskärs Havsbad (i folkmun känd som Solbrännan). Österskärs ångbåtsbrygga stod klar 1912 och 1919 tillkom järnvägsstationen Tunagård mellan stationerna Åkersberga och Österskär.
Under 20- och 30-talet byggdes allt fler fritidshus i området som blev en sommarort för stockholmare. Från 1930-talet räknas både Åkersberga och Österskär som icke-administrativa tätorter med 286 respektive 277 invånare år 1935. Från 1950 anses de båda orterna sammanväxta och utgjorde med 1 197 invånare en förort till Stockholm.
Österskärsskolan byggdes år 1968 och från och med då tog också den stora bofasta befolkningsexpansionen i området fart, med nybyggnationer och ombyggnader av sommarstugor till permanentbostäder. I dagsläget är i princip i hela halvön bebyggd. Tack vare de stora höjdskillnaderna har många hus sjöutsikt. Detta har lett till att Österskär har förhållandevis höga villapriser och idag hör området till norra Stockholms exklusivaste förorter.
Närheten till mellanskärgården och relativt många skyddade båtplatser gör att den lokala båtklubben Trälhavets båtklubb lockar båtägare även från andra kommuner.

Upplagd av Bengt kl. onsdag, april 27, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)