Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 18 april 2011

Sölvesborg.

Sölvesborg är en tätort och centralort i Sölvesborgs kommun i sydvästra Blekinge län. Sölvesborg hade 7 883 invånare år 2005.


Utanför Sölvesborg ligger Listerlandet där det finns fina sandstränder, bland annat Sandviken (Siretorp och Sandviken), Hällevik och Torsö. Norr om Sölvesborg ligger Ryssberget där en av Sveriges största bevarade bokskogar finns att besöka.


Vid Ryssbergets sluttningar ligger också Gammalstorp, Bjäraryd och Ebbalycke-där Blekinges största björk står.
Sölvesborg är hemkommun för det allsvenska fotbollslaget Mjällby AIF, som spelar sina hemmamatcher på arenan Strandvallen i Hällevik.
Orten är känd för Sweden Rock Festival i Norje, Sveriges största musikfestival 2008.

Staden Sölvesborg har medeltida anor, men platsen har enligt fynd varit bebodd sedan bronsåldern.

Det skriftliga källmaterialet börjar med borgens omnämnande år 1343. År 1394 dagtecknar ärkebiskop Jacop Ulfstand ett brev från Sölvesborg. När borgen fungerade utgjorde Sölvesborg ett slottslän. I dag kvarstår den höga borgkullen och mindre rester efter det väldiga centraltornet samt källargrunder. Borgen eldhärjades vid flera tillfällen under striderna mellan svenskar och danskar, och efter att stadens förlorade stadsprivilegier kom borgen att förfalla och dess vallgravar försvann. Under de nästkommande seklen blev borgen plundrad på sitt tegel, som användes för att bygga nya hus (Anglert).

Sölvesborg har en vacker och välbevarad stadskärna med gammal bebyggelse som har växt fram i skydd av Sölvesborgs slott, den medeltida danska riksborgen som under senare år i folkmun också benämns slott på grund av att danska kungligheter ofta vistades här.
År 1405 omtalas ett lokalt helgon, S:t Enevald. Utanför Sölvesborg finns också S:t Enevalds källa. Se vidare i Fotevikens databas nedan.

År 1445 fick staden sina första stadsprivilegier av kung Kristofer av Bayern. Staden härjades flera gånger under dansk-svenska krigen. 1452 brände svenskarna staden, men staden återuppbyggdes.
Under en stor del av sena medeltiden och fram till mitten på 1600-talet, var Sölvesborg administrativt centrum i den östra delen av Danmark, som Sölvesborgs län, omfattande Gärds, Villands och Listers härader. Staden förlorade dock sina stadsrättigheter till förmån för andra städer västerut, byggandet av Kristianstad krävde att Sölvesborg gav upp sina rättigheter.

Efter förlusten av sina stadsrättigheter kom staden att hamna i skymundan och man fick inte stadsrättigheterna tillbaka förrän 1835 och blev stapelstad 1855. I samband med den stora stadsbranden 1801 förstördes stora delar av centrum, och det nya rådhuset byggdes efter branden 1805. Huset fungerade som stadens styreshus fram till 1985 då det nuvarande kommunhuset invigdes. Staden fick sin tingsrätt runt 1920, ritad av Gunnar Asplund och strategiskt placerad uppe på Möllebacken med utsikt ned mot stadens nya järnvägsstation.

Staden fick ett uppsving vid mitten av 1800-talet som centrum i ett distrikt med brännvinsbrännerier. Även annan industri fanns under perioder i staden, bland annat Sölvesborgs Glasbruk och ett varv. Utvecklingen påskyndades även av järnvägens framdragning. År 1874 knöts staden till Kristianstad via Sölvesborg-Kristianstads Järnväg och österut mot Karlshamn och Karlskrona 1886, numera en del av Blekinge Kustbana, samt järnvägen Sölvesborg-Hällevik 1902 och en bibana från Sandbäck mot Olofström. Därutöver hade staden sin första normalspåriga järnväg via Olofström till Älmhult från 1901. Sträckan Sölvesborg-Olofström lades ned 1984 och några år efter revs spåren upp. Blott delar av banvallen har bevarats, som cykelbana, då andra byggen kom i vägen (såsom anläggandet av tillfartsvägen till E22 och annexet till gymnasieskolan Furulund i Ynde vandrarhem).

Industrierna fanns kvar fram till början av 1980-talet. I samband med varvskrisen, lades varvet ned och Sölvesborgs glasbruk stängde slutligen portarna 1982. Idag finns inget kvar av glasbrukets område, men varvsområdet utgör ett industriområde.

Inga kommentarer: