Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 10 december 2010

Nagu. (Finland)

Nagu (finska Nauvo) är en kommundel (före detta kommun; Nagu slutade vara kommun år 2009) i Väståbolands stad i landskapet Egentliga Finland i Västra Finlands län.

Nagu hade cirka 1 450 invånare och har en yta på 247,51 km². Kommunen var tvåspråkig med svenska (71%) som majoritetsspråk och finska (27%) som minoritetsspråk. Vissa byar är traditionellt finskspråkiga.

Nagu består av två huvudöar, Storlandet och Lillandet, och en stor mängd mindre öar. Av invånarna bor allra största delen på huvudöarna eller på öar med broförbindelse till dessa. Till en del av de närmaste öarna finns landsvägsfärja medan förbindelsebåtar trafikerar till bebodda öar längre bort. Kyrkbacken med kyrka, grundskola och andra centrumfunktioner samt en av Skärgårdshavets största gästhamnar finns på Storlandet.

Vägen till fastlandet går över landsvägsfärja från Prostvik på Lillandet till Pargas. Skärgårdsvägen fortsätter från Prostvik över Lillandet, Biskopsö och Ernholm till Kyrkbacken och vidare över Storlandet till Pärnäs med färja till Retais i Korpo. Bron över Norrströmmen mellan Biskopsö och Ernholm ersatte på 1990-talet färjan vid Vikom.

Bland öarna i skärgården söder om Nagu kan nämnas Nötö, som i tiderna haft en befolkning på tvåhundra personer, och som med butik och kapell varit en lokal centralort, och Gullkrona, som blivit ett slags symbol för södra Skärgårdshavet. Många av de bebodda öarna har också traditionellt haft bara en eller några gårdar. Norr om Kyrkbacken finns Själö, med biologisk station och före detta hospital.

Byar på Nagu Lillandet är från öster längs Skärgårdsvägen Prostvik, Simonby (med butik och skola, fi. Simonkylä), Hangslax, Vikom och Piparby. Längs en mindre väg söder om Storträsket finns Käldinge (uttalas tj-), Gyttja och Dalkarby. Från Dalkarby går en väg vidare över Sommarö till Kirjais (uttalas kirr-). Från Käldinge går en färja till Sandö.

Byar på Storlandet är från öster längs Skärgårdsvägen Kyrkbacken, Väcklax, med vägskäl dels till Grännäs, Ulriksdal och vidare med färja till Högsar (uttalas hö:gsar), dels till Vikperä, vidare Druckis, Böle, Samslax, Galls, med vägskäl till Yttar, Antböle, Koum (uttalas kåom), Bisarböle, Trandsby och Spink. En väg från Kyrkbacken genom norra Storlandet passerar Finby, Sellmo, Packais, Mielis, Poutuis, Sexnappa, Jälist, med vägskäl till Vinappa och Sydänperä, Tackork och Koum. Vägar söderut från Skärgårdsvägen går till Korsnäs, Antböle, Risis, Mattnäs, Kvivlax, Krook och Gölp.

Större öar norr om Nagu huvudöar, vid Ominaisfjärden och Erstan, är Innamo (fi. Innamaa), Vallmo, Själö, Käldö och Haverö. I sydost, mot Pargas, ligger Sandö och Pensar. Ute i de vida vattnen söder om huvudöarna, med karaktär av yttre skärgård, ligger Gullkrona, Stenskär, Brännskär, Knivskär, Kopparholm, Lökholm, Borstö, Trunsö, (Nagu) Berghamn och Nötö. Bland övriga öar i söder nära huvudöarna kan nämnas Ängsö, Hummelholm och Ytterstholm.

Några öar, holmar och skär utom de ovannämnda är Anisor, Blyglo, Boskär, Bårnholm, Fagerholm (sjöbevakningsstation), Fåro, Grötö, Klockskär, Mjoö, Petsor, Redamo, Sälgskär, Taslot (uttalas ta:slo:t), Vandrock (uttalas va:n-), Vansor.

Bland övriga ortnamn kan nämnas Berghamnsfjärden, Möviken, Pensarströmmen (sund mellan Nagu och Pargas), Örfjärden (fjärd mellan Nagu och Pargas) och Smörasken (ett berg).

Inga kommentarer: