Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 30 augusti 2011

Brålanda.

Brålanda är en tätort i Brålanda socken i Vänersborgs kommun.


Tätorten är belägen c:a 24 km norr om Vänersborg.

I Brålanda finns en stor spannmålssilo som utvisar att det är centralorten för landsbygden på Dalboslätten, slättområdet i södra Dalsland ned mot Vänern. Genom Brålanda går E45.
Brålanda kyrka ligger dock cirka 1 km norr om tätorten helt nära europavägen och vid Frändeforsån.

Näringsliv:

Trakten kring Brålanda är traditionellt en jordbruksbygd och jordbruket är fortfarande en av de viktigaste näringarna i området. På senare tid har även stora satsningar gjorts för att öka produktionen av förnyelsebar energi i form av vindkraft och biogas. Däribland projektet Biogas Brålanda.

Historiskt sett har Topp Livsmedelsprodukter, tidigare Toppfrys, varit en av de större arbetsgivarna på orten. Företaget, som främst producerar djupfrysta grönsaker och pommes frites, startades redan 1969 av Carl Axel Topp. Sedan dess har företaget genomgått en rad ägarbyten och rekonstruktioner.

Finska Chips-koncernen, som ägt företaget sedan 2000, beslutade om nedläggning av verksamheten i Brålanda under 2007. Sedan dess drivs delar av verksamheten under namnet Topp i Brålanda AB medan produktionen av djupfrysta ärtor, som alltid varit en viktig del av verksamheten, drivs under namnet Toppfrys AB. Båda bolagen ägs av lokala intressenter.

Vägkrogs- och motellskedjan Rasta hade tidigare sitt huvudkontor i Brålanda och Riks-Rasta är den första Rasta-anläggningen.

Historia:
Orten växte snabbt till sedan järnvägen drogs fram genom Dalsland på 1870-talet. Från den 23 maj 1935 till och med nyårsafton 1956 hade Brålanda status av municipalsamhälle.

Orten kan sägas vara ett typiskt järnvägssamhälle som växte upp kring en järnvägsstation. Järnvägsstationen är dock nerlagd och hotades på 1970-talet av rivning. Brålandaborna motsatte sig dock kommunens beslut och stationen används idag som umgängeslokal och bostäder. År 1974 sammanlades Brålanda med Vänersborgs kommun.

Upplagd av Bengt kl. tisdag, augusti 30, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)