Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 25 augusti 2011

Ålborg. (Danmark)

Ålborg ligger i norra Jylland och är Danmarks fjärde största stad med 122 461 (2009) invånare.


Kommunen som blev landets tredje största efter de nationellt införda kommunsammanslagningarna 2007 har 196 292 (2009) invånare.

Enligt gammal rättstavning skrivs stadens namn Aalborg. Stadens invånare fortsatte att använda det gamla namnet efter 1948 års danska stavningsreform (där bokstaven å infördes) vilket kommunen också officiellt har beslutat. Ålborg sluter sig därmed till en mindre grupp danska ortnamn som oftast skrivs med aa, motsatt till exempel Århus, som snabbt beslöt sig för den moderna stavningen. Enligt auktoriserad dansk rättstavning kan bägge namnformer användas, men formen med å är standard.

Historia:
Ålborg var en känd handelsplats redan på 1000-talet, redan Hardeknut präglade mynt i staden. Det dröjde dock till 1342 innan Ålborg fick stadsprivilegier av Valdemar Atterdag.

Under grevefejden satt Kristian II fängslad på Sønderborgs slott. Men han hade fortfarande stort stöd bland bönderna som samlades i norra Jylland under ledning av Skipper Clement och lyckades inta Ålborg. Den 18 december 1534 anföll Kristian III:s befälhavare greve Rantzau staden med 4 500 legosoldater. Bondeuppbådet på 800-900 man blev nedhuggna till sista man och legosoldaterna plundrade Ålborg innan de tände eld på det som fanns kvar.

Fram till 1554 hörde Ålborg till Viborgs stift när staden istället blev säte för biskopen i Børglum (biskop i Børglums stift) som så småningom ombildades Ålborgs stift. Tiderna var goda för Ålborg fram till 1700-talet på grund av det goda sillfisket och att staden användes som handelsplats för byarna kring Limfjorden. När sillfisket tog slut och Danmark förlorade Norge blev det början på sämre tider. Fram till mitten av 1800-talet var staden Nordjyllands största stad men blev då överflyglad av Århus. Ålborg och Odense är ungefär lika stora, vilket gör att titeln som "Danmarks tredje största stad" skiftar mellan de båda.

Ålborg är en utpräglad industristad och ett starkt fäste för den danska socialdemokratin.

Sevärdheter:
I centrum ligger Jens Bangs Stenhus från 1600-talet. Köpmannen Jens Bang lät bygga sitt hus större än rådhuset och på husgaveln sitter en figur som räcker ut tungan mot rådhuset vid Gammeltorv. Inuti huset ligger Svaneapoteket från 1661.
Ålborgs domkyrka från 1400-talet har ett klockspel med 48 klockor som spelar varje hel timme. Utanför centrum ligger Danmarks näst största zoo och ett stort Tivoliland.

Nordjyllands Kunstmuseum ligger i Ålborg. I närheten finns också 55 meter höga Ålborgtårnet som har utsikt över staden.
Restauranggatan Jomfru Ane Gade är välkänd i Danmark. Parken Østre Anlæg har vacker utsikt över vattnet mot Sankt Markus kyrka.

Inga kommentarer: