Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 21 augusti 2011

Krosno Odrzanskie. (Polen)


Krosno Odrzańskie [krɔsnɔ ɔdʐaɲsk ʲ ɛ] ( tyska : Crossen an der Oder ) är en stad på östra stranden av floden Oder River, vid sammanflödet med Bóbr .

Den stad i västra Polen med 12.500 invånare (2002) är huvudstad i Krosno län . Det tilldelas till Lubusz Voivodeship (sedan 1999), tidigare en del av Zielona Góra Voivodeship (1975-1998).

Staden omnämndes första gången som Crosno i 1005, när hertigen Bolesław jag Chrobry av Polen hade en fästning som byggdes här under hans väpnad konflikt med kejsar Henrik II och väst slaviska Veleti konfederation. Grund av sitt strategiska läge, spelat en viktig roll vid den västra gränsen av polska kingdom med det heliga romerska riket under den 11 till 13-talet.

År 1163 Krosno var en del av hertigdömet Schlesien styrdes av Bolesław jag Tall av de schlesiska Piasts i Wrocław . År 1201 erhöll sina stadsprivilegier av Bolesław son hertig Henrik I den skäggige . Henry restes en sten borg vid Krosno, där han dog 1238 och där hans änka, Hedwig av Andechs , tog sin tillflykt under 1241 mongoliska invasionen av Europa . När hertigdömet Wrocław slutligen delades år 1251 blev staden en del av den nyligen skapade hertigdömet Głogów i Konrad jag .

Staden bytt ägare flera gånger, när det gavs som betalning till soldaterna i Ascanian markgrevestaden av Brandenburg . När den sista Piast hertigen Henrik XI Głogów dog utan fråga i 1476, hans änka Barbara av Hohenzollern , dotter till kurfursten Albert Achilles av Brandenburg ärvs, territorium Crossen. Brandenburger inflytande mött kraftigt motstånd av Henry kusin hertigen Jan II Mad av Żagań , som ödelade Krosno men 1482 var tvungen att skriva under ett avtal med Albert Achilles, som kunde behålla Krosno området. Som före detta del av hertigdömet Głogów förblev officiellt en panträtt i böhmiska riket förrän i 1538 kung Ferdinand I av Habsburg , avsagt sig alla rättigheter till Crossen i 1538, och därmed slutföra distriktets tillhör Neumark regionen Brandenburg margraviate.
Med Brandenburg Crossen blev en del av kungariket Preussen år 1701.

I reformerna efter Napoleonkrigen , blev staden en del av provinsen Brandenburg 1815.
År 1945 under andra världskriget, var staden erövrades av den sovjetiska Röda armén . Enligt efterkrigstidens Potsdam-konferensen , staden öster om Oder-Neisse linjen förlades under polsk administration. Den tyskspråkiga invånare utvisades västerut och ersattes med polacker . På grund av krig och utvisning, var befolkningen minskat från 10.800 år 1939 till 2.000 år 1946.

1 kommentar:

Anonym sa...


this is so good blog.i should bookmark it.
Krosno