Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 30 augusti 2011

Odense. (Danmark)

Odense är Danmarks tredje största stad och den största staden på Fyn. Odense är huvudort i Odense kommun och ligger i Region Syddanmark. Staden är även stiftsstad (biskopssäte) i Fyns stift.

Historia:

Namnet Odense kommer från Odins Vi, ungefär "Odens helgedom", och är en referens till nordisk mytologi. Det är en av Danmarks äldsta städer, och firade tusenårsjubileum 1988.

Den första kyrkan byggdes omkring år 1000 ungefär där Albani torv nu ligger. Omkring år 1022 blev Odense biskopssäte. Kung Knut den helige hade beslutat att bönderna skulle medverka i ett krigståg till England vilket utlöste uppror. Kungen sökte skydd Albanikyrkan i Odense men den 10 juli 1086 blev både han och hans bror Benedict mördade i kyrkan. Efter detta uppkom en kult och 1101 en så kallad skrinläggning gjordes varvid relikerna överfördes till ett relikskrin. Domkyrkan var under medeltiden ett populärt pilgrimsmål. Odense domkyrka, Sankt Knuts kyrka (på danska Sankt Knuds Kirke), är naturligtvis uppkallad efter honom.[2] Denna kyrka är idag domkyrka för Fyns stift.


I domkyrkan finns ytterligare kungar begravna: Erik Lamm, Hans och Kristian II. 1157 förstördes staden vid ett anfall från venderna och även 1247 under inbördeskriget mellan Abel av Danmark och Erik Plogpenning.
Även vid det dansk-svenska kriget 1658-60 blev Odense åtgånget när staden intogs av svenskarna den 31 juli 1658.

Staden fick ett uppsving när man i början av 1800-talet byggde en kanal från Odensefjorden och anlade en hamn. Odense har idag en av Danmarks största hamnar. I början av 1800-talet inleddes en försiktig industrialisering, bland annat genom grundandet 1836 av M.P. Allerups Jernstøberi, som gjorde att staden bredde ut sig. 1851 revs stadsportarna för att ge plats åt husbyggen. 1865 fick Odense järnvägsstation när man drog järnväg över Fyn.

Odenses mest kända landmärke var Odinstårnet och var Europas högsta torn efter Eiffeltornet. Tornet invigdes den 29 maj 1935 och var 175 meter högt. Tornet blev populärt bland turisterna som bland annat kunde besöka någon av tornets tre serveringar. Tornet sprängdes av en tyskvänlig sabotagegrupp den 14 december 1944 och byggdes aldrig upp igen.

Upplagd av Bengt kl. tisdag, augusti 30, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)