Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 22 augusti 2011

Hudiksvall.

Hudiksvall är en tätort och centralort i Hudiksvalls kommun i Hälsingland, Gävleborgs län.

Staden ligger längs kusten, längst inne i Hudiksvallsfjärden, cirka 8 mil söder om Sundsvall och cirka 13 mil norr om Gävle. Hudiksvall är Sveriges 76:e största tätort och även den största tätorten i Hälsingland. Invånarantalet är runt 15 000.

När staden Hudiksvall grundades hade platsen länge varit en hamnplats med marknader, och det var en knutpunkt i kommunikationsnätet i nord-sydlig riktning. Staden Hudiksvall grundades 1582 av Johan III, genom hopslagningen av byarna Hudik och Vallen, och är därmed den först grundade staden i Norrland och den äldsta efter Gävle. Hudiksvall var då beläget vid Hornåns mynning i Lillfjärden. Spår av den första bebyggelsen är nästan helt förlorade.


Under början av 1600-talet flyttades staden, men det finns vitt skilda uppfattningar om vad detta berodde på och när exakt det skedde. Ett brev från 1615 anger att utflyttning skedde och att rådhuset hade rivits. En annan teori är att staden återuppbyggdes och flyttades som ett led i Gustaf II Adolf stadsgrundningar från och med 1620-talet. 1622 finns ett kungligt beslut om att flytta staden, och en kungsgård anlades där.

Stadsplanen med rutnätsmönster har troligen utförts av Olof Bure, men den uppgiften är mycket osäker. Av den äldre stadsbilden finns Fiskarstan och östra stadskärnan; Rådhusparken var torgplats, lägena för Marknadsgatan, Fiskaregatan och Långatan är desamma. Flera planer på att göra gatorna rakare strandade.

Fiske, sjöfart, handel och hantverk var huvudnäringar. Den nya staden omgavs av ett tullstaket på land och en tullbom mot sjösidan. Liksom många andra städer i Norrland och Finland under 1600- och 1700-talet, så drabbades även Hudiksvall hårt av det bottniska handelstvånget.

Hudiksvall har härjats av bränder åtskilliga gånger. Den mest omfattande anlades 1721 av ryssar. Endast kyrkan och en enda liten stuga, Rysstugan, kom att stå kvar efter den branden. Staden fick en ny stadsplan 1792 vid återuppbyggnaden efter ytterligare en storbrand. I östra delen av staden genomfördes då rätvinklingt rutnätsmöster, men de delar som inte brunnit upp fick behålla sitt tidigare utseende. De västra delarna reglerades med en stadsplan år 1823.

Under 1800-talets sista hälft så myntades uttrycket "Glada Hudik", till följd av träpatronernas livliga fester och stadens stora sällskapsliv.

Upplagd av Bengt kl. måndag, augusti 22, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)