Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 21 augusti 2011

Nu hedras terroroffren.

Kronprinsessan på minnesplatsen i Oslo
OSLO/STOCKHOLM. Vid en stämningsfull ceremoni i Oslo hedrades på söndagen de 77 offren för terrordåden som drabbade Norge den 22 juli. Ett stort hjärta lyste över scenen som var fylld av levande ljus.


– Känslan av deltagande förstärks när man sitter i samma sal som de anhöriga, och i takt med att namnen läses upp så förflyttas sorgen över salen. Det är en påminnelse om att det är en fortsatt tung sorg som vilar över Norge, säger Fredrik Reinfeldt efter ceremonin.

I morgon har det gått en månad sedan terrordåden som skakade Norge. 77 människor dog, och för att hedra dem hölls i dag en nationell minnesceremoni i Oslo. Överlevande, anhöriga och människor som på olika sätt arbetade med attentaten hörde till dem som bjudits in.

På plats i Oslo för att delta i den nationella minnesceremonin är också det norska kungaparet, Danmarks kronprins Frederick, Norges statsminister Jens Stoltenberg och Sveriges dito Fredrik Reinfeldt och kronprinsessan Victoria. Finlands och Islands presidenter är också på plats i Oslo.

”Mitt lille land”
Ceremonin inleddes med att Susanne Sundfør sjöng sången ”Mitt lille land”, en sång som spelades så mycket efter tragedin att den blev kallad den nya nationalsången. Den stora salen är utsmyckad men hundratals levande ljus.
– Mina tankar har speciellt funnits hos er som var direkt berörda, eller förlorade någon, säger kung Harald som inleder med att hålla tal.
Kung Harald var märkbart berörd och kunde inte hålla tårarna tillbaka under talet.

– Vi fortsätter att sörja tillsammans, men mitt i sorgen har jag också stort behov av att tacka. Jag vill tacka er som var på plats på Utøya och som har bestämt att det ni upplevde inte ska få knäcka er, säger kung Harald.
Norges kronprinsessa Mette-Marit är en av dem som är personligt drabbad av attentaten. Hennes styvbror fanns bland de omkomna, och under kung Haralds tal kunde hon inte hålla tårarna tillbaka.
När namnen på de 77 människor som omkom den 22 juli lästes upp hördes gråt från flera håll i den stora salen.

”Jag drar ner persiennerna”
Prableen Kaur är en av dem som överlevde. I ett inspelat inslag berättar hon om livet efter den 22 juli.
– Jag sätter ett högre pris på väldigt mycket i livet nu. Det kan vara allt. Som att bara kunna gå till bussen, och veta att jag lever, säger hon.
Eva Hildrum var precis på väg att lämna sitt arbete i regeringsbyggnaden när explosionen kom. Hon befann sig i hissen. I ett känslomässigt tal berättar hon om hur hon nu kämpar för att känna sig trygg på sitt arbete igen.
– Jag låser dörren och drar ner persiennerna för att slippa se de ödelagda byggnaderna mitt emot och slippa minnas vad jag såg den dagen, säger Eva Hildrum.

– Vi ska kunna känna oss trygga när vi går till jobbet.
Eskil Pedersen är ordförande i AUF som hade läger på Utøya den 22 juli. Han överlevde.
– Vi som var där, vi som överlevde, vi kommer att bära med oss minnena av det som hände den dagen i resten av våra liv, säger han.
”Vi har gråtit med er”
I slutet av den drygt två timmar långa minnesceremonin håller Norges statsminister, Jens Stoltenberg, tal. Han talar om sorgen och saknaden – om alla dem som drabbats personligen, och dem som lider och känner med dem.
– Vi har gråtit med er som har tvingats ta ett sista farväl vid graven. Vi har lidit med er som inte blir kvitt ljuden och dofterna från den svarta fredagen, säger han.
Stoltenberg talar om att bekämpa våld och skapa trygghet, om vikten av att arbeta tillsammans.

– Var och en av oss kan ta ansvar, var och en av oss kan försvara friheten. I gemenskapen skapar vi en obrytbar kedja av omsorg, demokrati och trygghet. Det är vårt försvar mot våld, säger han.
Det var en berörd Fredrik Reinfeldt som pratade med Aftonbladets Josefin Sköld efter ceremonin.
– Detta har varit en mäktig manifestation av sammanhållning och ett helt Norge som sluter upp bakom den sorg som många känner. Det var en väldigt värdig ceremoni med utrymme för sorg, säger han.
Reinfeldt berömmer Jens Stoltenbergs tal och insats efter dåden.
– Han har samlat Norge i en tid när det behövdes en ledargestalt och någon som kunde sätta ord på sorgen, säger han.

Besökte minnesplatsen:
Innan regeringens ceremoni på Spektrum i Oslo inleddes klockan 15 valde dock representanter från de nordiska ländernas regeringar och kungahus att vid en egen ceremoni vid domkyrkan lägga ner blommor på minnesplatsen. Kronprinsessan Victoria, klädd i svart, la ner en bukett vita rosor på minnesplatsen.

Inga kommentarer: