Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 29 augusti 2011

Travkusken Lars Lindberg död.

En av Sveriges främsta travtränare och kuskar genom tiderna har lämnat oss.


Lasse Lindberg, som tog över 3600 segrar på travbanan, avled i helgen, uppger Bergsåkerstravet.
Han blev 70 år.

Bergsåkersprofilen och förre Solvallatränaren Lars Lindberg är en av de största profilerna inom travsporten genom tiderna. Lindberg har firat stora framgångar i decennier och fått fram stjärnhästar som Bowspirit och Indus. Han var också känd som en av landets bästa travkuskar och är legendarisk för sin startsnabbhet.

Under senare år vann han många stora unghästlopp tillsammans med tränaren Svante Båth. Lasse Lindberg var aktiv in i det sista och totalt under sin karriär vann han 3609 segrar som kusk.

Akut sjuk:
I november 2010 blev Lars Lindberg akut sjuk och lades in på sjukhus. Bara några dagar tidigare hade han vunnit ett travlopp med stjärnstoet Charlotte Stone. Det blev hans sista seger på travbanan.

Läkarnas diagnos var att Lindberg drabbats av en elakartad tumör i bukspottskörteln. Han skrevs dock ut från sjukhuset och blev under tidig vår allt bättre och kunde börja arbeta med sina hästar igen. Så här sade han själv i en intervju med Trav365 i våras:
– Det är väldigt många som hör av sig och det är verkligen skönt att ha det stödet. Jag har fått ett enormt stöd av alla som man har haft kontakt med, det är verkligen roligt. Just nu känns det bra, men vi får se vad som händer i framtiden.

”Jobbigt och orättvist”

I början av juli var det tänkt att Lasse Lindberg skulle avtackas av Bergsåkers publik i samband med banans V75-tävlingar. Men kusken kände sig sämre och tvingades ställa in avtackningen. I helgen förlorade han kampen mot den elakartade sjukdomen.

– Det känns jobbigt och orättvist. Lasse var en av de mest gedigna människor jag någonsin lärt känna, säger tränarkollegan Svante Båth till Travronden.

Inga kommentarer: