Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 25 augusti 2011

Itegem. (Belgien)

Itegem är en by i den belgiska provinsen Antwerpen och ett distrikt i Heist-op-den-Berg . Byn ligger på Grote Nete .

Historia
Det första omnämnandet av platsen är från 976 . Enligt ett dokument från kejsar Otto II var klostret St Bavo den 19 januari 976 ägs av Noorderwijk och Itegem (i Fylke Taxandria ) förringa den ädla Folgbert och Reginswinde i utbyte för villa Holthem ( Sint-Lievens-Houtem ) .


Namnet kommer från Itegem Idingehem (hem Ido). Fram till franska revolutionen var en stor del av den nuvarande territorium Itegem i en liten enklav av härligheten Mechelen .

Resten tillhörde hertigdömet Brabant .
Under den franska perioden blev en självständig kommun Itegem på avdelningen Néthen Två . Den östra området, på andra sidan av Grote Nete, var tidigare jordbruk hamleten Bernum och var en av de sju heerdgangen av Heist. Detta område var 1876 då Itegem bifogas.
I 1976 firade 1000-åriga historia i byn med olika festligheter. År 1977, när den kommunala omorganisationen Itegem i Heist-op-den-Berg till.

Sevärdheter
Saint Guibertuskerk har en anmärkningsvärd " lykta "i 43m högt torn. Tornet har bevarats från den 17: e talet var kyrkan själv byggdes sent 18th century och förstorade i det 19th århundradet.
Den Heest Farm, en skyddad gård vars historia i förväg till den 18th century
Gården i Schoolstraat 20, en nyklassicistisk herrgård i 1853, är skyddat som ett monument.

En mekanisk fräsning av 1931.
Resterna av den tidigare vallgrav Ter Borght. Sedan 1895 byggnaden gjordes om till ett äldreboende. Den främre porten och var skyddade monument i 1938, men sänkte till 60 för uppförandet av bostaden. Byggnaden skulle överföras till Bokrijk , men restaureringen var ännu inte slutgiltiga. Bara ett gammalt torn är fortfarande kvar i Itegem.

Slott Isschot att provinsiella naturreservat nära Averegten (långa promenader) är. Gården är från 1905 och ersätter en 18th century slott.
Castle Park "La Garenne" är privatägt, men en gång om året öppna för allmänheten.

Förutom den naturliga domänen Averegten Itegem har många skogsområden väster om byn, särskilt runt slott och Isschot La Garenne. Vissa privata skogar och hem för många Netevallei naturen.

Upplagd av Bengt kl. torsdag, augusti 25, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)