Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 22 augusti 2011

Bengtsfors.

Bengtsfors är en tätort och centralort i Bengtsfors kommun, i landskapet Dalsland. Orten ligger mellan sjöarna Lelången och Bengtsbrohöljen och har 3 080 invånare.


Några av turistattraktionerna är Halmens Hus, Gammelgården och Dalslands Camping, som är en campingsplats belägen mellan sjön Ärtingen och Lelången.

Gammelgården är Västsveriges största friluftsmuseum, högt beläget uppe på Majberget. Tätorten har kommunens enda gymnasium och högstadie (Strömkullegymnasiet och Bengtsgården).

Under många år var sulfitfabriken en viktig industri. I Bengtsfors låg tidigare Volvos bilsätestillverkning som senare såldes och blev en av Lear Corporations fabriker. Orten var emellertid aldrig helt optimal ur lokaliseringssynpunkt, eftersom transportlederna var långa och hade låg kapacitet. Det var dåvarande finansministern Gunnar Sträng som år 1965 med hjälp av statlig finansiell hjälp fick Volvo att förlägga sin sätestillverkning till Bengtsfors.

Våren 1999 lades fabriken ned eftersom man ville flytta fabriken närmare personvagnstillverkningen i Göteborg. Eftersom det var ortens största arbetsgivare med över 800 anställda drabbades bygden hårt . Det ekonomiska bakslaget för kommunen mildrades något eftersom Lear Corporation under flera år efter nedläggningen fortsatte att betala hyra för lokalerna.

Under många år hade Bengtsfors två järnvägsstationer. Västra stationen som låg vid Lelången nära centrum av samhället var ändstation för Lelångenbanan, som öppnades 1895 och lades ned här 1960. Den förband Bengtsfors med Uddevalla.
Östra stationen ligger ovanför en sluttning i utkanten av samhället vid DVVJ (Dal-Västra Värmlands Järnväg), som går mellan Mellerud och Årjäng. På DVVJ går sommartid turisttrafik söderut (då DVVJ istället får betyda "De Vackra Vyernas Järnväg"), men den regelbundna persontrafiken på DVVJ har upphört. Norrut används banan för dressincykling.

Allmänna kommunikationer är idag med buss, organiserade av Västtrafik. Det går bussar bland annat till Årjäng, Åmål och Uddevalla. Närmaste flygplatser är Trollhättans flygplats (104 km) och Karlstads flygplats (114 km).

I Bengtsfors finns några sevärdheter. Halmens hus och Gammelgården är typiska hus och platser från förr i tiden. Dalslands kanal och järnvägen är sevärdheter och naturskönheten kring sjöarna lockar också.

Upplagd av Bengt kl. måndag, augusti 22, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)