Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 28 augusti 2011

Fagersta.

Fagersta är en tätort i Västmanland och centralort i Fagersta kommun, Västmanlands län.

Fagersta bruk grundas:


Fagersta har anor i medeltiden, och flera järnframställningsplatser från denna tid finns runt om i kommunen.

Ortnamnet (1486 Fadherstha hyttha, 1539 Fagerstad) innehåller antingen mansnamnet Fadhir eller adjektivet fager samt antingen stad 'båtplats' eller ett ursprungligt hyttostadher 'plats för hytta'. En stångjärnshammare anlades 1611 vid Kolbäcksån, vilket blev början till det som sedan skulle bli Fagersta bruk. Runt järnbruket växte ett samhälle upp, men fortfarande på 1700-talet bodde endast 80 personer i Fagersta.

Först i samband med industrialiseringen och utvecklingen av götstålsprocesserna under 1800-talets slut kom järnbruket växa i större omfattning. 1874 ombildades järnbruket till aktiebolag. Bostadsbebyggelsen runt bruket förtätades alltmer, och år 1900 hade Fagersta 1 600 invånare Stora områden med arbetarbostäder byggdes i brukets regi och egnahemsrörelsen gjorde att samhället växte till ytan.

Västanfors och Fagersta bildar stad:

Den närliggande bruks- och kyrkorten Västanfors hade liksom Fagersta en bakgrund i ett mindre järnbruk, men kom efter industrialiseringen främst att utvecklas som serviceort åt bruket i Fagersta med bl.a. järnvägsstation. Västanfors, med främst bebyggelsen runt stationen, avskildes som municipalsamhälle 1927 med ca 1 500 invånare. Den 1 januari 1944 ombildades Västanfors landskommun med ca 10 000 invånare till stad under namnet Fagersta stad. I den nya staden ingick såväl industriorten Fagersta som municipalsamhället Västanfors, vilket var det större av de två samhällena vid stadsbildningen.

Utvecklingen efter 1950:

Under 1950-talet lades grunden för dagens centrala Fagersta. Målet var att skapa ett idealsamhälle som kretsade kring industrin. Staden genomgick stora förändringar också under 1960- och 70-talet då drömmen om en storstad ännu var aktuell. Mycket av den gamla bebyggelsen revs då till förmån för ny. Denna utveckling fortsatte fram till 1970-talets början, då den första stålkrisen kom. Tillväxten blev därefter beskedligare, samtidigt som industrin gick tillbaka och serviceverksamheterna ökatde i betydelse. Det gamla bruksföretaget (från 1971 under namnet Fagersta AB) upphörde att existera som enhet 1984.

Idag finns dock ett antal ståltillverkare i Fagersta med anknytning till det gamla företaget. Seco Tools är idag (2006) den viktigaste industrin på orten, men även Atlas Copco (tidigare Secoroc) är en viktig arbetsgivare för bygden. Atlas Copco meddelade 2007 att man kommer under de närmaste 3 åren att investera 227 miljoner i Fagersta-fabriken. Fagerstas kommunalråd Stig Henriksson är en av de ledande personerna inom Vägval Vänster. Kulturellt var Fagersta hem till rockmusikfestivalen Bergslagsrocken under en period på 1990-talet, en festival där många internationellt kända band spelade innan sitt genombrott (till exempel Green Day).

Upplagd av Bengt kl. söndag, augusti 28, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)