Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 29 mars 2009

Räv.

Rävar kallas kortbenta medlemmar av familjen hunddjur (Canidae). Rävar är ingen systematisk grupp utan omfattar likartade arter av hunddjur.
I Sverige finns rödräv och fjällräv.
Rävar har fint skinn som tidigare var värdefullt. Jakt på räv var därför tidigare vanligt. Många startade även uppfödning av räv. Rödräven (Vulpes vulpes) är av de vilda hunddjuren den art som har störst antal individer i Europa.Rödräven har en kroppslängd på ungefär 75 cm, sen tillkommer en 40 cm lång svans. Den har en vikt på omkring 7 kg, en rödfärgad rygg och en vit buk. Färgerna varierar lite mellan gulrött och mörkt rödbrunt respektive mellan vitt och silvergrått. I närheten av fötterna är räven svart. Under hösten blir rödrävens päls längre. Den så kallade vinterpälsen håller djuret varm under den kallare årstiden. I början av våren faller de långa håren ut och räven åstadkommer den korta sommarpälsen.


Från fjällräven skiljas den lätt, utom på färgen och storleken, genom de stora och spetsiga öronen, som ungefär är av huvudets halva längd, samt tårnas nakna trampdynor.
Den skandinaviska rödräven har beskrivits som egen underart (Vulpes vulpes septentrionalis) men många forskare anser att den inte skiljer sig tillräckligt från centraleuropeiska rävar. Därför klassas den oftast som en varietet till nominatformen (Vulpes vulpes vulpes).Ett revir för en rödräv är mellan 5 och 20 km² stort. Räven markerar sitt revir vid flera ställen med avföring och urin. I revirets centrum ligger grytet. Oftast gräver räven inte själv utan den övertar boet från grävlingen eller kaninen. Bredvid huvudingången skapar räven flera flyktgångar som används vid fara. Grytet används i många generationer. Revirets storlek och avståndet mellan de olika reviren är avhängig från landskapets utseende, tillgången till föda och antalet platser som är rätt beskaffade för att bygga ett gryt.Rävens vanliga läte är ett hest och kort tjut eller stundom ett kort skällande, som slutar med ett längre tjut. Dessutom morrar den samt har även ett starkt fräsande eller harklande ljud.

Upplagd av Bengt kl. söndag, mars 29, 2009

Etiketter:

1 kommentar:

Anonym sa...

God morgon.Det är lurig och klok rackare.När jag trodde att det var börnen som tagit mina lamm Fick jag bli varse Den ståtliga finurliga stora rävhannen Som testade om min hund var kopplad För att sen göra sin raid in till fårhuset Som om han visste när tackan lammade 2 lamm hann bli dödade innan jag upptäckte gynnaren Dom sprider ju oxå rävskabb..Här stryker dom omkring Försöker få katterna att röra på sig genom sitt läte Det är ju då han har störst chans att kunna ta dom Tack åter igen för allt du förmedlar av kunskaper KRAM

30 mars 2009 kl. 07:10

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)