Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 17 mars 2009

Forsa.

Forsa socken (äldre stavning Forssa socken), socken i Hudiksvalls kommun, Gävleborgs län, norra Hälsingland. Området ingår sedan 2006 i Forsa-Högs församling.

Enligt Nationalencyklopedin har man inom Forsa socken anträffat cirka 525 fornlämningar, vilka bevarats. Det rör sig bland annat om några få rösen, vilka möjligen är från bronsåldern. Området domineras annars av gravhögar från järnåldern, vilka till drygt hälften ligger inom 25 mindre gravfält.
Inom socknen finns vidare drygt 30 s.k. husgrundsterrasser. Dessa är från äldre järnåldern och ligger bland annat i anslutning till gravarna vid exempelvis Trogsta. Ytterligare hundratalet gravar är kände från äldre tid, men har numera borttagits. Forsa socken är en av Norrlands rikaste järnåldersbygder.
År 1927 hade Forsa socken 4706 invånare på en yta av 260,43 kvkm. Samma år hade socknen 3258 hektar åker och 18195 hektar skogs- och hagmark. Socknen ingick historiskt i Bergsjö och Forsa tingslag.
År 1991 hade dåvarande Forsa församling 4249 invånare, vilket innebär att antalet invånare i stort sett hållit sig konstant sedan 1927.
Enligt ett bevarat testamente från 1320 omtalas Forsa som en by. Det är därför troligt att denna by senare givit namn åt hela den framväxande socknen. Det finns dock motstridiga uppgifter angående tidpunkten för socknens tillkomst. När ärkebiskop Olof Björnsson (Olof den vise) visiterade "Forsium"" 1318, räknades däremot Forsa in bland övriga hälsingesocknar.
Historiskt delas Hälsingland in i tre folkland: Alir med centralorten Norrala, Sunded med centralorten Hög samt Norrstigen med centralorten Jättendal.
Redan under 1100-talet torde Forsa ha tagit över rollen som centralort i Sunded i stället för Hög. Detta kan eventuellt ha berott på att landhöjningen torrlagt områden i Högs närhet och vidare bidragit till att de stora allfarvägarna kom att ligga närmare Forsa. Se även Forsa kyrka.
Den järnring med inristade runor som kallas Forsaringen torde ha överflyttats från Hög till Forsa någon gång under 1100-talet. Ringens inskription visar på likhet med norska bestämmelser från samma period men saknar motsvarighet i de svenska landskapslagarna. Ringen tillkom ca 1000 e.kr., eventuellt något tidigare, och är den äldsta bevarade rättsuppteckningen i Norden. Även de i inskriptionerna omnämnda byarna Tåsta och Hjortsta talar för att ringen flyttats från Hög till Forsa då båda dessa låg i Högs socken.
Forsa var från början ett utpräglat bondesamhälle. I och med industrialismens intåg och järnvägens tillkomst, förändrades samhället märkbart. Forsa ångsåg började att byggas 1857 och fick stor betydelse för traktens utveckling. Under slutet av 1800-talet blev Forsså bruk i närheten av järnvägsstationen Näsviken en betydande arbetsgivare för befolkningen. Produktionen bestod i förädling av trämassa till papp. Vid Lundströmmen grundas Helsinglands Linspinneri Aktiebolag, vilket ledde till ytterligare arbetstillfällen. Spinneriet bytte 1907 namn till Holma Helsinglands Linspinneri & Väfveri AB på grund av en sammanslagning med väveriet Holma i Västergötland. Forsså bruk lades ned 1983 men på området finns fortfarande företagande, dock av annat slag, till exempel ett väveri. I Lund bedrivs fortfarande industriell verksamhet kopplat till lin om än i liten skala.
I dagens Forsa finns två tätorter: Näsviken och Sörforsa. Man kan ståta med två 1-9-skolor och två Folketshus- och PRO-föreningar. I Sörforsa finns en del kulturhistoriskt intressanta byggnader ritade av arkitekten Cyrillus Johansson. Socknens forngård ligger i Fränö, medan bygdegården ligger i Klångsta. I Nansta finns en golfbana.
Den forne storskidåkaren Thomas Magnusson är bosatt i Långby. Spelmannen Olle Andersson kommer från Söräng.

Inga kommentarer: