Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 13 februari 2010

Kotka. (Finland)

Kotka är en stad i landskapet Kymmenedalen i Södra Finlands län vid Finska vikens kust. Stadsrättigheter år 1879. Kotka har 54 649 invånare (2007) och har en total areal av ca 750 km² varav 272 km² landområden. Kustlinjens längd är ca 170 km.
Kotka är en betydande hamn- och industristad. Kotka hamn är Finlands största exporthamn.
Kotka är officiellt enspråkigt finskt, men definieras som en s.k. "språkö", eftersom det finns en liten svenskspråkig minoritet i staden. Kotka Svenska Samskola erbjuder både grundskole- och gymnasieutbildning på svenska. I staden finns även en svenskspråkig förskola.
Här finns byn Mussalö (i Kymmene-delen av kommunen, fi. Mussalo), höjden Norska berget (fi. Norjanvuori) samt öarna Kutsalö (fi. Kuutsalo) och Rankö, (fi. Rankki). Det fanns en stor sjöfästning sedan 1790-talet på det ställe där Kotka centrum nu finns. Fästningen som senare fick namnet Svensksund grundades av ryska kejsarinnan Katarina. Ännu i dag finns rester av befästningarna kvar på Kotka ö och omgivningar. En viktig del i befästningsverket är den cirkelformade sjöfästningen Fort Slava. Den 21 maj 1878 beslöt det autonoma storfurstendömet Finlands senat att det skall grundas en stad på Kotka ö vid Kymmene älvs mynning. Kotka fick sina stadsrättigheter år 1879. Läget var utmärkt med tanke på älven som var en viktig led för timmerflottning, vilket ledde till en omfattande sågverksindustri i området. Kymmene älv var och är fortfarande södra Finlands främsta laxälv. Staden var på 1800-talet väldigt internationell, med invånare från Ryssland, Estland, Tyskland, Sverige och Norge. Närheten till Viborg och S:t Petersburg bidrog starkt till stadens utveckling. Som en följd av tillgången till timmer grundades också tidigt hamnar samt pappers- och massaindustri i staden.
År 1977 sammanslogs Karhula köping och Kymmene kommun (fi. Kymi) med Kotka. Redan tidigare hade skärgårdskommunen Aspö sammanslagits med Kotka.

Upplagd av Bengt kl. lördag, februari 13, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)