Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 30 mars 2010

Ava. (Burma)

Ava (Innwa), eller Ratanapura (Yadanapura), är en stad i regionen Sagaing i norra Burma (Myanmar), vid floden Irrawaddy, på motsatta sidan från staden Sagaing, med vilken den smälte samman 1889.
Sedan först Pagan fallit för mongolerna och sedan Sagaing för Shaninvasionen flyttades huvudstaden av Thadomin Paya till andra sidan Irrawaddy år 1364. Man byggde i Ava upp religiösa byggnader som efterliknade dem i Pagan, men i mindre skala och rikedom. Staden fick en kort blomstring men saknade bra försvarsmöjligheter och föll för shanfolket 1527. Toungoo-dynastin enade Burma med Ava som huvudstad år 1613, men riket gick under 1752 efter ett uppror i Pegu. År 1823 gjorde kung Bagyidaw Ava till sitt residens, men staden övergavs slutligen av kung Tharawaddi år 1837. Ava var huvudstad i Burma från 1364-1841 och grundades av kung Thadominbya på en konstgjord ö där Ayeyarwady och Myitnge flyter samman genom att gräva en kanal som förbinder de två floder. Tidigare så hade Sagaing varit huvudstad, men efter att Sagaing fallit till Shanstaterna flyttades huvudstaden över floden till Ava. Kungarna av Ava kom att återställa den burmesiska överhögheten över närliggande områden, som hade splittrats efter kollapsen av Pagan under den mongoliska invasionen under Kublai Khan som avslutades den första burmesiska imperiet, grundades av kung Anawrahta i 1057. Ava-dynastin (1364-1527) grundades 1364 i Ava. Pagankulturen fick nya impulser och en storahetstid för burmesiska litteratur följde. Konungariket saknade lätt försvarbara gränser ocherövrades av Shan 1527.
Kungariket Ava var konstant involverat i krig med Tai (Shan) stater i norr på gränsen till Yunnan. Upprepade Tai-räder skedde mot huvudstaden i Ava och Ava skickade militär norrut för att attackera Tai-förläningar som tai-staten Mong Mao. Mingdynastin som styrde i Kina från slutet av 1300-talet försökte förgäves få ett slut på dessa stridigheter genom traditionella kinesiska diplomatin. Kinas krig mot Shanstaterna i mitten av 1400-talet understöddes av Ava.
Ava blev 1555 besegrat av det burmesiska Konungariket Taungoo som ledde till grundandet av den andra burmesiska imperiet av kung Tabinshwehti. 1636 flyttade kungen av Taungoo huvudstaden till Ava. Under 1752 revolterade mon-folken mot Burmas styre och plundrade Ava. Ett par år senare grundades den nya Konbaung-dynastin och den tredje burmesiska imperiet, Alaungpaya, krossade monfolkens revolt, och efter en period med Shwebo som huvudstad blev Ava åter huvudstad.
Efter den brittiska erövringen av nedre Burma efter andra anglo-burmesiska kriget (1852-53) benämndes övre Burma Konungariket Ava. Under kung Bodawpayas styre (1781-1819) flyttades huvudstaden till Amarapura i närheten. Men hans efterträdare, kung Bagyidaw (1819-1837), flyttade huvudstaden tillbaka till Ava 1823. När en enorm jordbävning orsakade omfattande skador 1841 övergas Ava slutligen till förmån för Amarapura.
Idag återstår inte mycket av den antika huvudstaden. Under jordbävning som inträffade 1939 blev de flesta av palatsen i Ava förstörda.

Upplagd av Bengt kl. tisdag, mars 30, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)