Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 31 mars 2010

Svenstavik.

Svenstavik är en tätort och centralort i Bergs kommun och Bergs församling i södra Jämtland.
Här finns bland annat kommunhuset, en av kommunens två hälsocentraler och dess enda gymnasieskola. Östersunds tingsrätt hade förut ett tingsställe på orten, men det är nu nedlagt. E45 går genom Svenstavik, och länsväg 321 börjar här och slutar i Mattmar. Här finns också en järnvägsstation som tillhör Inlandsbanan.
Här ligger Sveriges modernaste gokart-bana, Bergringen, som under Bergs motorklubbs ledning arrangerat SM i karting 2004 och 2007,en stor publiksuccé som drog in flera miljoner. Bredvid gokartbanan finns även stort flygfält tidigare ägt av svenska militären.
I orten finns bland annat sjukhem, hälsocentral, tandläkare, polis, hotell, restauranger, affärer och Systembolaget nyligen ombyggt till en självbetjäningsbutik. Största allmänna arbetsgivarna är kommunen, landstinget och Samhall. Genom samhället passerar väg E45 och väg 321 mot Åre. Galhammar är en del av Svenstavik vid Storsjöns sydspets. I Galhammar ligger idrotts- och festplatsen Galhammarudden där Bergs IK spelar sina hemmamatcher i fotboll. På sommaren brukar Galhammarudden även dra till sig många båtar och här bedrivs då sporter som vattenskidåkning och andra båttävlingar. Svenstavik är en ung ort, som kom till först efter att Inlandsbanan drogs genom trakten på 1910-talet. Bandelen Svenstavik-Brunflo var klar den 15 december 1917, Svenstavik-Åsarna den 1 juli 1918. Genom samhället flyter Svenstaån (tidigare Bergsviksån), som avvattnar Rörösjön och ett flertal småsjöar i skogslandet söderut. Tidigare låg bebyggelsen i området huvudsakligen högre upp på sluttningarna i den flacka dalgången. i byarna Bergsviken öster om ån, samt Lillhallen och Galhammar väster om ån. Det område där samhället byggts utgjorde till största delen jordbruksmark för byarnas bondgårdar. Än i dag ligger alla hus i Svenstavik i någon av dessa tre byar, enligt fastighetsbeteckningarna. I södra delen av byn Lillhallen, ungefär två kilometer söder om dagens Svenstaviks centrum, längs nuvarande länsväg 321, ligger bondgården Svensta gård, som numera mest kallas Medalens. Det var denna gård som fick ge namn åt viken där byn Svenstavik byggdes upp. Så långt bakåt i historien man kan se var det byn Hoverberg sex kilometer norr om Svenstavik längs väg 321 som var centralort. Men efter järnvägens tillkomst och senare även det förbättrade vägnätet samlades allt mer av samhällsservicen i Svenstavik. I Hoverberg finns fortfarande Svenska kyrkans församlingskyrka, invigd 1797. I Svenstavik finns Svenstakyrkan, som tillhör Svenstaviks Missionsförsamling inom Svenska Missionskyrkan. Församlingen har ett organiserat samarbete med Bergs församling inom Svenska kyrkan.

Inga kommentarer: