Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 21 mars 2010

Hönö.

Hönö, är en ö och en tätort i Öckerö kommun i Göteborgs norra skärgård, Ön som har flest invånare i kommunen ligger söder om Öckerö i Västra Götaland.


Namnet Hönö har sitt ursprung i det fornvästnordiska ordet hein, som betyder brynsten och avser öns runda, avslipade hällar. Heiney hade mycket odlingsbar mark mellan de låga flata berghällarna. Enligt anteckningar från medeltiden fanns fem fastigheter; Röd i norr, Heden i öster, Bergagård i mitten, Västergård i väst och Hult lever fortfarande kvar och i områdena kring de forna byarna finns, bland den nyare bebyggelsen, flera vackert bevarade skärgårdshus från sekelskiftet med gavelornament, fönsterdekorer, glasverandor och hörntorn. Med sina tre hamnar Klåva, Röd och Heden, innefattande det de största antalet yrkesfiskare inom kommunen, men där fanns också ett forna tiders jordbrukslandskap med åkrar, ängar och hagar.
Den välbekanta Hönökakan har hämtat sitt namn från ön och öbornas speciella sätt att tillreda sitt "bagebrö". Brödet som skulle stå sig och ge extra kraft åt männen när de var ute på havet och fiskade. "Äkta" hönökaka bakas kommersiellt i Torslanda på Hisingen av bageriet Åkes Hönökaka. På Heden finns öarnas enda bevarade väderkvarn. Området kan fortfarande förmedla en känsla av en gammaldags by med bygata mellan lummiga tomter där uthus och ekonomibyggnader tidigare trängts. Ett gammalt hasselskogsbestånd finns väster om vägen till Klåva. Grönområdet kallas Gottfrids park och där finns också en välbesökt fågeldamm.

Hönö har en hembygdsgård och det finns ett fiskemuseum i Klåva. Röd på nordvästra delen av Hönö är naturvårdsområde med centrum i Ersdalen. Inom Ersdalens naturvårdsområde finns en mängd fornlämningar bland annat stenkretsar och rösen. Hönös västligaste spets, Kråkudden, är en populär plats bland fågelskådare för att se havsfågel och flyttsträck på våren och hösten. Hönös sydöstra del utgörs av ett flackt hedliknande område med en anlagd motionsslinga. Strandvallen mellan Fotöbron och Heden har sedan urminnes tider kallats Stora Mötet.

Området är rikt på både sägner och fornlämningar. Fornminnen som korset på Korseberget, Engelsmännens hage, labyrinten Tryggeberg, stenkretsar och rösen vid Dannekroken, samt skålgropstenen vid Borslyckevägen är några man lätt finner på en promenad i strövområdet. Ett av det mest kända fornminnena på Öckeröarna är det mytomspunna området Engelsmännens hage på Hönös sydöstra udde. Det består av långsträckta stenhägnader som bildar en besynnerlig figur. Vid hägnaderna finns rösen, stensättningar och tomtningar. Flertalet av hägnaderna tycks vara tillkomna under 1800-talets senare hälft och kanske också 1900-talets början i samband med uppodling av marken. På en lantmäterikarta daterad 1858 finns en oregelbunden inhägnad som kallas Engelsmännens hage. Denna hage stämmer dock inte helt med de hägnader som finns på platsen idag. En förklaring vill göra gällande att området fungerat som trädgårdstäppa åt engelsmännen som höll till i frihamnen på Fotö under Napoleonblockaden 1808. Det har dock inte gjorts någon större undersökning om Engelsmännens hage som kunnat bringa klarhet i frågan. Kanske har gåtfullheten bidragit till alla de sägner om underliga händelser som utspelat sig i området.

Prins Henrik (Henrik Sjöfararen) upprättade under 1400- talets första hälft Portugals första astronomiska observatorium och en sjöarsenal. Där utbildade han skickliga sjömän och matematiker och expeditioner sändes ut över världen. Kors sattes upp som sjö- och landmärken vid expeditioner och upptäcktsresor, dels för att visa för andra sjöfarare att platsen var utforskad och dels för att kunna korrigera de kartor som man kontinuerligt ritade och uppdaterade. Coldinuordens tradition att placera ut gröna eller vita kors i skärgården är en obruten tradition från denna tid. Korsets navigationstekniska betydelse är idag liten, men placeringen har ännu ett symboliskt värde. 1928 sattes ett gjutjärnskors upp på Korseberget på Hönö av Coldinuorden som ett minnesmärke för sjöfarares väl. I mitten av korset finns en femuddig stjärna med ett öga.

Inga kommentarer: