Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 24 mars 2010

Simlångsdalen.

Simlångsdalen är en tätort i Breareds församling, Halmstads kommun i Hallands län, Sverige. Orten hette Breared till början av 1900-talet då ortnamnet ändrades till Simlångsdalen baserat på den då av Fredrik Ström utgivna boken med titeln Folket i Simlångsdalen. Namnet Breared lever kvar som namn bland annat för den ena angränsande sjön, i församlingsnamnet och i namnet Breareds kyrka.
Simlångsdalen har tillhört Halmstads kommun sedan 1967. Dessförinnan mellan 1952 och 1967 bildade Simlångsdalen tillsammans med Snöstorp en så kallad storkommun benämnd Simlångsdalens landskommun. Före 1952 var Breared en egen kommun med Simlångsdalen som huvudort.
Simlångsdalen ligger intill sjöarna Simlången och Brearedssjön i Fylleåns vattensystem. Ca 2 km söder om Simlångsdalen ligger Danska fall, ett vattenfallssystem i ån Assman. Assman mynnar i Brearedssjön och förenas härigenom med Fylleåns vattensystem.
I Simlångsdalen äger en av Sveriges största loppmarknader rum varje år helgen efter midsommar med tusentals besökare. Vid Marbäck, ca 5 km väster om Simlångsdalen, låg Marbäcks bruk, ett pappersbruk som grundades redan på 1680-talet. Den typiska bruksmiljön med herrgård och flera till verksamheten hörande byggnader tillkom på 1830-talet. Papperstillverkningen pågick till 1959 och sysselsatte som mest 70 personer.
I Breareds grannsocken, Enslöv, bedrevs glasbruk vid Ettarps säteri mellan ca 1747 och 1757, en kort period, men då med ganska omfattande verksamhet. Detta var Hallands första glasbruk. Produktionen var förvånansvärt nog helt inriktad på export.
Nedanför Danska fall på västra sidan och ganska nära Assmans utlopp i Brearedssjön låg på 1700-talet platsen Jöransfors med ett järnbruk (där spik, redskap och annat smide tillverkades) samt med garveri och kvarn. Järnbruket var aktivt från 1727 till 1749 och var då en av Hallands största industri- och manufakturanläggningar. Idag finns inga byggnader kvar på denna plats.
Simlångsdalen utgjorde tidigare en av stationerna längs Halmstad-Bolmen Järnväg, som var i drift 1889-1966. Järnvägen har sedermera omvandlats till gång- och cykelväg.

Upplagd av Bengt kl. onsdag, mars 24, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)