Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 26 mars 2010

Slite.

Slite är en tätort i Gotlands kommun i Gotlands län som ligger på Gotlands östkust, drygt tre mil öster om Visby.


Första gången Slite omnämns var på 1300-talet. Orten var en bra hamn för vikingarna, eftersom öarna utanför gav skydd. I Slite har funnits två medeltida försvarsanläggningar.

Den ena har legat på Slottsbacken strax N om Sjuströmmar. Här finns rester av det så kallade Slottet. Det andra försvarsverket låg på Slite backe eller Lotsbacken som höjden numera kallas.
Den avsatte svenske kungen Albrekt av Mecklenburgs anhängare - de s k vitalianerna - hade 1397 lagt under sig hela Gotland och höll sig kvar där till 1398, då ön intogs av Tyska orden.

År 1404 fördes strider kring borgen i Slite. Mot penningersättning förmåddes Albrekt och Tyska orden att avstå ön, och ön överlämnades 1408 till nordiske unionskung Erik av Pommern. Albrekt dog 1412 och begravdes i klostret Doberan i Mecklenburg. Under 1600-talet och 1700-talet fanns planer på att göra Slite till stad, något som dock aldrig fullföljdes. I motsats till det dåtida Visby hade Slite en lättförsvarad och skyddande hamn, tillsammans med den lilla skärgård som finns utanför Slite.

Generalkvartermästaren J A Wärnschiöld - stormaktstidens främste fästningsbyggare - besökte Slite 1650 och han upprättade ett förslag till befästningsanläggning. Här skulle man bygga en en femuddig skans med bastioner i spetsarna och mellanliggande murar och vallar. Denna fick namnet Karl Gustafs skans. Arbetana på Enholmen kom igång år 1657.

Under kung Karl XI:s tid på 1660-talet växte planerna och man planerade att bygga ut Slite till stad och förlägga öns förvaltning hit. Men av ekonomiska skäl blev det endast byggt en skans på Lotsbacken mellan åren 1662-64.
Idén att göra Slite till stad aktualiserades av landshövding Sparrfeld och hans efterträdare Nils Posse. Karl XII, som just då satt instängd i Bender, var positiv till idén. I ett brev, daterat 18 augusti 1712, skrev han till svar:
"...att wid Slite äro alla lägenheter så wäl av landet som av Seglationen att anlägga en stad... Så och Wi i anseende till den nyttan som landet deraf lärer tillväxa i nåder hafwa beviljat, att en stad dersammastädes må blifva anlagd..."
1723 upprättade fastningskonstruktören von Lindebladh ett förslag till stadsplan för Slite med Karlsvärds fästning som försvarsanläggning. Möjligen var planen att Slite som stad skulle erhålla namnet Karlsvärd i likhet med Karlskrona och Karlshamn.

Stadsplanen gjordes kvadratisk med ett regelbundet, rätvinklat gatunät och ett torg i mitten av sammanlagt 27 kvarter. I dag är Slite norra Gotlands centrum. 1936 blev Slite en köping inom Othems socken. I Othem fanns även kyrkan. 1960 fick Slite sin egen kyrka, byggd av den danske arkitekten Holger Jensen. Den är Gotlands enda icke-medeltida kyrka. I slutet av 1960-talet och hela 1970-talet angjorde Finnlines på somrarna Slite som mellanhamn på den s.k. Hansarutten från Helsingfors till Lübeck, och paketresenärer från Finland och Tyskland översvämmade Gotland den vägen.

Slite har dock aldrig varit någon speciellt betydande genomfartsled, trots det fördubblas den momentana populationen på sommaren då turisterna strömmar till Slite, främst lockade av den behagliga badstranden, den fantastiska skärgården och det alldagliga utbudet av allehanda butiker. Slitebadens hotell där fristående Donnergymnasiet bedriver skola och lunchservering i samband med undervisningen, dessutom finns det en kommunal grundskola som heter Solklintsskolan, före detta Lännaskolan och den populära marinan ser till att gästerna har det komfortabelt.

Sedan 2006 finns det en nybyggd ishall, där man bedriva ishockeyträning. Nuvarande bedrivna idrotter i Slite förutom ishockey är bland annat fotboll (IK Graip), innebandy (IK Graip och Bogevikens IF), tennis (Slite TK) och golf (Slite GK). Bland annat kan nämnas att Håkan Loob började spela ishockey här.
Slite marknad är en relativt ny marknad (startade 1982). Den hålls den sista lördagen i augusti varje år. Den tillhör de större marknaderna på Gotland.

Inga kommentarer: