Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 22 mars 2010

Sandträsk.

Sandträsk är en liten by ca 40 km norr om Boden efter Malmbanan. I byn finns flera olika föreningar, bland annat Sandträsk Sportklubb, Sandträsk Gransjö Byagemenskap och Gransjö Sandträsk Jakt och Fiske.
Sandträsk erbjuder ett rikt friluftsliv såväl vinter- som sommartid. Det finns flera skoterleder och två olika elljusspår. "Doktorsknölen" med sina grillplatser är ett populärt utflyktsmål både sommar och vinter. Där finns också en pulkabacke. Sommartid finns goda möjligheter till bad, kanoting och fiske.
Byn har fått sitt namn från sjön Sandträsket som är en fiskesjö. Årligen planteras röding i sjön. I övrigt innehåller sjön sik, lake, abborre, gädda, harr, regnbåge och laxöring. Runt Sandträsket finns sju stycken timrade vindskydd med eldstad. Sandträsk historia började 1792 med nybyggaren Jöns Jönsson.
Den 18 april 1887 köpte överste Carl Otto Bergman egendomen i Sandträsk och anlade ett jordbruk med en ståtlig herrgårdsbyggnad. Som mest hade Bergman 80 fjällkor och 14 hästar på gården.
Efter Bergmans död köpte landstinget egendomen 1908 för att använda den som sanatorium. Det fanns som mest trehundra vårdplatser på Norrbottens läns sanatorium. Dessutom fanns under krigsåren en paviljong med 44 platser för flyktingar. Sanatorieverksamheten upphörde 1964. Byggnaden blev då ett vårdhem för utvecklingsstörda fram till och med hösten 1982. Två år senare öppnades ett rehabiliteringscenter som hade 33 platser. Denna verksamhet flyttades till Boden våren 2003 och sanatoriebyggnaden är nu såld till ett företag ägt av Centerpartisten Stefan Mårtensson från Värmdö. Hans bolag gick sedermera i konkurs och blev stående tomt utan verksamhet under närmare fyra år till dess att Gurkirpal Singh, via sitt bolag Indus AS köpte fastigheten 2008 av konkursförvaltaren. Planen sägs vara att man tänker satsa på turister från Norge men ännu står fastigheten utan verksamhet.

Upplagd av Bengt kl. måndag, mars 22, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)