Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 17 mars 2010

Huddersfield. (England)

Huddersfield är en stad i West Yorkshire i England i Storbritannien.

Den ligger nära den plats där floderna Colne och Holme flyter samman. Huddersfield är huvudort i Kirklees.

I Domesday Book finns staden med som Oderesfelt. I Slack, strax öster om staden finns romerska lämningar.

Domesday Book (engelska, "Domedagsboken", Liber de Winlonia), en jordebok över England, vilken på Vilhelm Erövrarens befallning upprättades från december 1085 och avslutades i augusti 1086; i moderna termer den folkbokföring som då behövdes för att de erövrande normanderna skulle kunna ta ut skatt i sina nya besittningar. Verket omfattar inte hela England, till exempel finns inte London med, troligen på grund av stadens storlek, men den utgör ändå en mycket betydelsefull källa för intresserade av förhållandena i dåtidens England.

Den gamla pergaments urkunden består av en volym i folio- och en i kvartformat. Den senare, en förteckning över egendomarna i tre grevskap, tycks vara en del av det först upprättade egendomsregistret; den förra, som innehåller en förteckning över egendomarna i trettio andra grevskap, kan möjligen vara endast ett sammandrag av det ursprungliga registret. Totalt anses verket i så fall ha innehållit uppgifter för 13 418 olika bosättningar i England söder om Ribble och Tees, dåtidens skotska gräns. En annan förklaring är att den senare är ett första ambitiöst försök som ansetts vara för omfattande.

"Domedagsboken", som nu förvaras i London's Public Record Office, Kew, upprättades i den kungliga kammaren, efter uppgifter, som kronans kommissarier samlade i orterna, där invånarna på ed måste avlägga fullständig redogörelse för varje egendoms omfång, beståndsdelar och värde. Denna bok ägde högsta vitsord i jordetvister, och dess utslag ansågs stå fast som domen på domedag - varav namnet lär ha kommit. År 1783 utgavs den från trycket i två band (med två supplementband 1811-1816).

En fotografisk faksimilupplaga av en del av den gamla handskriften utgavs 1862 av Henry James. "Domedagsboken" har genom åren gjorts till föremål för ivriga och ingående studier och lämnar synnerligen värdefulla bidrag till Englands ekonomiska och kulturella historia under den äldre medeltiden.

Upplagd av Bengt kl. onsdag, mars 17, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)