Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 3 mars 2010

Persiska viken. (Irak)

Persiska viken eller Iranska viken (persiska: خليج فارس, khalīj-e-Fārs; arabiska:الخليج الفارسي, är ett 233 000 km² stort medelhav till Indiska oceanen som går in mellan Arabiska halvön (med Saudiarabien, Qatar och Kuwait) och Iran (som förr hette Persien).


I Persiska viken, utanför Saudiarabiens kust, ligger öriket Bahrain (33 öar). Längst in i viken ligger Irak där floden Shatt al-Arab (Arvand Rud) som bildas genom sammanflödet av de två floderna Eufrat och Tigris i södra Irak, rinner ut. Persiska viken är förbundet med Indiska oceanen via Hormuzsundet mellan Irans fastland och Musandamhalvön som sticker ut från Arabiska halvön, och på vilken Oman och Förenade Arabemiraten ligger.

Persiska viken är 1000 kilometer lång och på bredaste stället 350 kilometer. Som djupast är Persiska viken cirka 110 meter; medeldjupet är cirka 40 meter. På grund av den starka avdunstningen är viken en av jordens saltaste havsarmar. Den är också ett av jordens varmaste hav (i augusti 35 grader Celsius) och häftiga stormar är vanliga. Kusterna är i allmänhet flacka och låga, men längs Irans kust stryker ett högt bergland.

Naturmiljön i Persiska viken är mycket rik, med bra fiskeområden, stora korallrev, och ett överflöd av pärlmusslor, men dess ekologi har kommit att hotas av den omfattande industrialiseringen och specifikt av upprepade omfattande oljeutsläpp i samband med sentida i regionen utkämpade krig.
Persiska viken har sedan gammalt varit en viktig led för trafiken mellan medelhavsländerna och Indien och Kina.

Viken var under Iran-Irak-kriget skådeplats för det så kallade tankerkriget där Irak och Iran anföll varandras oljetankrar. Alltsedan panarabismen började växa fram inom de arabiska staterna på 1960-talet finns en namnstrid beträffande Persiska viken. De arabiska staterna vill införa en självnämnd beteckning "Arabiska viken" (i Förenade Arabemiraten är det till och med straffbart att använda namnet Persiska viken), något som är ett kontroversiellt och inte allmänt accepterat namn utanför den arabiska världen och inte heller erkänt av Förenta nationerna eller andra internationella organisationer. FN bekräftade åter i mars-april 2006 sin tidigare ståndpunkt att det historiska namnet "Persiska viken" skall användas av FN:s medlemmar som den officiella beteckningen på viken.

År 2004 släpptes National Geographic Societys kartatlas där man skrivit Arabiska viken inom parentes och i mindre format under namnet Persiska viken. Detta ledde till kraftiga protester från både FN, USA och Iran. National Geographic blev tvungna att återkalla och revidera upplagan och felaktigheten.

Upplagd av Bengt kl. onsdag, mars 03, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)