Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 12 september 2010

Drensteinfurt. (Tyskland)

Drensteinfurt är en stad i Distrikt WarendorfI Nordrhein-Westfalen, Tyskland.


Den ligger ca. 15 km norr om Hamm och 20 km söder om Muenster. Byarna Rinkerode i norr och Walstedde i söder är en del av Drensteinfurt .

Drensteinfurt ligger vid floden Werse och gränsar (i medurs riktning , med början i nordost) till Sendenhorst, Ahlen, Hamm, Rönn samt Muenster.

Omgivningen i staden domineras av jordbruksmark som används områden som åkrar och ängar främst för uppfödning av nötkreatur. Små skogar och häckar avlyssna dessa och är hem för flera vilda djur. Tillsammans med ett väl konstruerat system av cykelbanor och stigar på allt detta utgör den typiska " Münsterländer Parklandschaft " , en beskrivning av landskapet runt Muenster som även passar för trakten av Drensteinfurt .

Stadsdelen Rinkerode är omgivet av två skogar Davert och Hög Ward.
Davert är en relativt ung skog. Till slutet av 19. talet var kärret innan det var dränerad och beskogad . Idag består huvudsakligen av ek - och bok - skogsdungar som snappas upp av mindre förfallna industriområden och ängar.
Hohe Ward är en äldre skog och är baserad på sandig jord så att de viktigaste träden i denna skog är barrskog . Numera delar av skogsmark fungera som en tillflyktsort för dricksvatten .

Det första skriftliga omnämnandet av staden är från år 851 .
I början av 19th Century Drensteinfurt fått några välstånd genom Strontianit gruvdrift. Idag några gamla byggnader som återspeglar detta välmående period fortfarande kan ses i staden.

Den 23 mars, 1944 en bombräd av det brittiska Royal Air Force drabbade staden och cirka 80 invånare dog. De flesta av de gamla byggnaderna i Gamla stan förstördes.

Stadens namn består av två delar. Den första delen " barnen - "syftar på den medeltida District Dreingau som kan översättas som " fruktbara jord " . Den andra delen " - Steinfurt "hänvisar till en " sten Ford " som går över floden Werse i medeltiden. Namnet på staden är också symboliseras i vapnet .

Upplagd av Bengt kl. söndag, september 12, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)