Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 9 september 2010

Ny ”bulldog-dinosaurie” hittad.

Forskarna: Kan förklara utdöendeförloppet
En ny dinosaurie får världens paleontologer att lyfta på ögonbrynen.
Fyndet i Spanien liknar en "bulldog-dinosaurie" - liten med korta, muskulösa ben.
– Den är väldigt välbevarad och det är väldigt ovanligt, säger Lars Werdelin, paleontolog på Naturhistoriska museet i Stockholm.
Fyndet av den 130 miljoner år gamla rovdinosaurien som fått namnet Concavenator corcovatus gjordes i östra Spanien, i ett stenbrott där man tidigare gjort fynd av bland annat fossila fåglar.
Dinosaurien tros vara en familjemedlem med de största köttätande dinosaurierna som Tyrannosaurus och Gigantosaurus men den är mindre, cirka sex meter lång, med desto större, muskelfyllda lår.
En bulldog-liknande struktur.

Fjädrar
– Ja, nästan. Det är ingen smäcker snabblöpare man hittat den här gången, säger Lars Werdelin som menar att fyndet är högintressant av två anledningar.
Och det är varken att den har en puckel på ryggen eller vassa, sabel-liknande händer.
– Att den har en puckel på ryggen är visserligen spektakulärt men mer intressant är att den är en primitiv representant som levde i huvudsak på södra halvklotet. Det kan säga oss saker om geografin under den här tiden och hur de förflyttade sig mellan kontinenterna, kanske med landbroar eller öar de kunde leva på.
Den andra interssanta detaljen är några utväxter på armbågsbenet som man tror var fjäderfästen på dinosauriens underarmar.
– Det är biologiskt samma struktur som idag är basen för fjädrar hos fåglar. I slutändan kan detta fynd kanske förklara varför fåglar har fjädrar. Att fjädrarna i dag används för att flyga är en självklarhet men de här dinosaurierna har ju knappast flugit utan haft fjädrarna till något annat.

Nästan komplett
De spanska forskarna, som publicerat sin studie i Nature, har visat upp det nästintill kompletta och ovanligt välbevarade skelettet av Concavenator i östra Spanien.
– Nya dinosaurier hittas hela tiden men den här lär kunna lära oss hur livet såg ut när ekosystemet var annorlunda än idag, säger Lars Werdelin.
Han menar att Concavenator på sikt kan förklara utdöendeförloppet.
– Något som är högst aktuellt i dag när det är människan som är den huvudsakliga anledningen till att många djur dör ut, säger Werdelin som idag blivit nedringd efter nyheten om det spanska fyndet.
– Ja, det blev plötsligt en arbetssam dag, skrattar han.

Inga kommentarer: