Segmon.

Segmon, tätort i Grums kommun, Värmland (Värmlands län). Samhället ligger ca 9 km sydväst om Grums.
Tidigare gick E18 och Riksväg 45 igenom samhället men sedan 1995 passerar trafiken på en motorväg utanför byn. Sedan 2007 är Riksväg 45 omdöpt till E45. Byn växte upp längs vägen och Bergslagsbanan Göteborg-Kil. På 1970-talet drogs även vägen Karlstad-Oslo genom Segmon (innan dess via Borgvik). Kyrkebyns bruk etablerades invid järnvägen 1907 och en sulfitfabrik byggdes. Företaget övertogs av Billerudkoncernen redan 1920. 1970 var 300 man sysselsatta i sulfitfabriken, tågen stannade till vid järnvägsstationen, det fanns två livsmedelsbutiker, post, bank och den klassiska grillbaren. Kyrkebyns bruk lades ned 1979. Tågen stannar inte heller längre och butikerna och grillbaren fick ge upp när vägen drogs utanför byn. Se även Valnäsmotet. Det gamla bruksområdet nyttjas numera för småindustri.
Segmon eller Segermon som platsen hette före järnvägens tillkomst 1879 har många forntida minnen i naturen, som tyder på en tidig invandring av människor - både före och efter vår tideräknings början.
Under 12- och 1300-talet tillhörde Eds socken Slottbo härad, tillsammans med Näs (Värmlandsnäs) socknarna Bro, Huggenäs och Södra Ny. Hembygdsforskarna funderar över var det slott som rimligen borde har funnits har legat. Teorin är att slottet borde legat vid Nedre Ekholmen nära Ekholmssjöns strand (Ekholmen är en del av Vänern, först Ransundet sedan Ekholmsjön) Läget Vänern-Trångsundet-Ransundet-Ekholmsjön och sist Tarmsälven (kallas även Slöa med Brosjön långt ner i Bro socken). Älven fortsätter sedan åter ut i Vänern. Det finns de som tror och hävdar att Lucia kom från Ekholmsjön. Även Selma Lagerlöf har skrivit om detta i "Lucialegenden".
På en liten plats om cirka 2 hektar utanför Segmons samhälle har det hittats fynd ända från stenåldern till idag. Detta visar att platsen har varit bebodd en mycket lång tid.
När Bergslagarnas Järnvägsaktiebolag (BJ) började projektera för ett järnvägsbygge mellan Göteborg och Kil 1878 uppvaktade Liljedahls Glasbruk (1781-1917) upprepade gånger med begäran om att järnvägen skulle dras förbi Liljedal. Järnvägen var mycket viktig för glasbrukets överlevnad. Men BJ lät sig inte bevekas utan drog fram järnvägen via en enklare sträckning via Segermon, över Ekholmsjön och längs Tarmsälven. Man byggde emellertid en järnvägsstation vid Segermon för att Liljedahlsbolaget skulle kunna transportera ut sina produkter. Segermon bestod på den tiden endast av gårdarna Östra och Västra Segermon samt Valnäs med tillhörande torpställen. I december 1879 stod järnvägen klar och stationen kunde invigas. BJ tyckte emellertid att namnet Segermon var för långt, därför tog man helt enkelt bort två bokstäver, e och r, varvid namnet i fortsättningen blev Segmon.
År 1903 inträffade en händelse som hade stor betydelse för Segmons framtida utveckling. Liljedahls Glasbruk AB var inte bara ägare till glasbruket utan även till domäner som omfattade nästa halva Eds socken. Bruket började vid den här tiden gå allt sämre, så en smärre sensation var det när Borgviks AB, med major Larsson som disponent, 1903 förvärvade Liljedals Glasbruk AB. Anledningen till förvärvet var att komma över mark och skog intill Ransundet för att här kunna anlägga en massafabrik. Arbetet påbörjades 1905 och fabriken var klar för igångkörning 1907 under namnet Kyrkebyns Sulfit AB. 1920 försåldes både bruket och Borgviks AB till Billeruds AB. Detta skedde av en bulvan till Billerud eftersom major Larsson vägrade sälja till Billerud. När detta kom fram var kontraktet redan påskrivet och försäljningen gick ej att hindra. Billerud och Kyrkebyns bruk tillverkade sedan viskosmassa (silkesmassa) fram till nedläggningen 1979. Kyrkebyns bruk var på 1950- och 60-talet känd för att tillverka världens finaste silkesmassa. Arbetsstyrkan låg stadigt kring ca 200 personer.
Första affären på plats var en filial till Liljedals handel 1910. Den låg vid Sågtorp (södra delen av Segmon). 1917 byggde Kyrkebyns bruk en affärsfastighet i centrum och filialen flyttades dit. 1933 övertog Anders Edsjö aktierna och ändrade namnet till Anders Edsjö AB. Han köpte även fastigheten och bedrev byggverksamhet och stod som byggmästare till de flesta fastigheter i Segmon. Han var också föreståndare för Karlstads sparbanks kontor som inrymdes i affärsfastigheten (ICA). 1923 väcktes frågan om en kooperativ handel på orten upp men frågan blev bordlagd. Orsaken var att Billerud ägde marken och inte ville släppa ifrån sig sådan för dylik verksamhet, utan värnade om den privata affärsrörelsen. Under 1924 togs frågan upp igen, utan resultat. 1927 gjordes en uppgörelse med Billerud efter en del motstånd och ändringar av ritningar och dyl. Affären öppnade 1 juni 1930. Segmon blomstrade, invånarantalet ökade, nya affärer tillkom. Nu fanns plötsligt två speceriaffärer, manufaktur, kiosk, bageri, matservering, konditori, postkontor, järnvägsstation, damfrisörska, herrfrisör, radiohandel, bank, taxi, åkeri, småskola, folkskola, ålderdomshem med mera.
Idag är Segmon det företagstätaste området i Grums kommun.
En restaurang finns där man kan njuta av god mat med utsikt över Vänern. EKO-banken har en filial i samma byggnad som Knutpunkten där man kan köpa kaffe och glass. En storloppis där man kan finna allt från bestick till möbler bedrivs i gamla Kyrkebyns bruk där även flera företagare befinner sig.