Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 18 september 2010

Saint George. (Bermuda)

Saint George är en stad och en kommun i Bermuda. Det är också en församling med samma namn runt kommunen. Kommunen har 1 752 invånare (2000) och en areal på 1,37 km². Församlingen har 3 699 invånare (2000) på en areal av 9,30 km². Saint George (ca. 275/281 - 23 april 303) var, enligt traditionen, en romersk soldat och präst i gardet av Diocletianus, (Western och Östra Rites) , Anglikanska, Ortodoxa, och Orientaliskt ortodoxa kyrkor. Han är förevigade i berättelsen om Sankt Göran och Draken och är en av de Fjorton Heliga Medhjälpare.
Många Patronages of Saint George finns runt om i världen , inklusive: Aragon, Katalonien, England, Etiopien, Georgia, Grekland, Litauen, Palestina, Portugal och Ryssland, Tamworth och Maltesiska Ön Gozo, liksom ett brett spektrum av yrken, organisationer och lider sjukdom.
Historiker har debatterat de exakta detaljerna av födelsen av Saint George i över ett århundrade , men den ungefärliga tidpunkten för hans död är föremål för mycket debatt . Den Catholic Encyclopedia tar ställning att det inte tycks finnas någon grund för att ifrågasätta den historiska existensen av Saint George, men det lilla tron kan placeras i några av de fantasifulla historier om honom .
Arbetet i den Bollandistsen Danile Paperbroch, Jean Bolland och Henschen i den 17: e talet varen av de första bitarna av den vetenskapliga forskningen för att fastställa historicitet helgonets existens via sina publikationer i Bibliotheca Hagiographica graeca och banade väg för andra forskare att avsätta den medeltida legender. Pope Gelasius uppgav att George var bland de heliga vars namn finns rättvist vördade bland män, men vars verksamhet endast Gud känner till.
Den traditionella legender har erbjudit en historicised skildringen av George's möte med en dragon: Se "St Göran och draken "nedan. Den moderna legenden som följer nedan är syntetiseras från tidiga och sena hagiografiskt källor, att utelämna mer fantastiska episoder , berätta en rent mänsklig militär karriär i närmare samklang med moderna förväntningar på verkligheten. Chief bland de legendariska källor om helgonet är Golden Legend, which remains the most familiar version in English owing to William Caxton's 15th- talet översättning.
Det är troligt att Saint George föddes i en kristen adlig familj i Lod, Syrien Palaestina under slutet av tredje århundradet mellan ca 275 e.Kr. och 285 e.Kr., och han dog i Nicomedia. Hans far , Gerontius , var en romersk armé tjänsteman från Kappadokien och hans mor var från Palestina. De var både kristna och från adliga familjer Anici , så detta barnet var upp med kristen tro . De beslutade att kalla honom Georgius (latin) eller Georgios ( grekiska ) , som betyder " arbetare i landet " . Vid 14 års ålder , förlorat George hans far , några år senare dog George's mamma , Polychronia .

Östra redovisningen ger namnen på sina föräldrar som Anastasius och Theobaste .
Sedan George bestämde sig för att gå till Nicomedia , den kejserliga staden på den tiden , och presentera sig själv till kejsare Diocletianus att ansöka om en karriär som soldat. Diocletianus välkomnade honom med öppna armar , som han hade känt sin far, Gerontius - en av hans finaste soldater. Genom hans sena 20-talet var George befordrad till rang av Tribunus och stationerad som en kejserlig vakt av kejsaren på Nicomedia .
Under år e.Kr. 302, Diocletianus ( påverkas av Galerius) Utfärdat ett påbud att varje kristen soldat i armén bör arresteras och varannan soldat bör erbjuda ett offer till hedniska gudar. Men George motsatte och med samma mod som sin tro närmade kejsaren och linjal. Diocletianus var upprörd , inte vill förlora sin bästa Tribune och son till hans bästa tjänsteman, Gerontius . George avsagt högt kejsarens påbud , och framför hans medsoldater och tribuner han påstod sig vara en kristen och deklarerade sin dyrkan av Jesus Kristus. Diocletianus försökte konvertera George , även erbjuda gåvor av mark, pengar och slavar, om han gjorde ett offer till hedniska gudar. Kejsaren gjorde många erbjudanden, men George aldrig accepteras.
Erkänner det fåfänga i hans ansträngningar var Diocletianus inget annat val än att ha honom avrättas för sin vägran . Innan avrättningen George gav sin rikedom till de fattiga och förberett sig. Efter diverse tortyr sessioner , däribland laceration på ett hjul av svärd där han återupplivat tre gånger , var George avrättades av halshuggning innan Nicomedia 's stadsmuren , den 23 april 303. A witness of his suffering convinced Empress Alexandra and Athanasius, a pagan priest, to become Christians as well, and so they joined George in martyrdom. Hans kropp var tillbaka till Lydda för begravning , där kristna snart kom för att hedra honom som en martyr.
Även om ovanstående destillation av legenden om George ansluter honom till omvandling av Athanasius, Edward Gibbon hävdade att George, eller åtminstone den legend som ovanstående destilleras , är baserad på George of Cappadocia, en ökänd Arian biskop som var Athanasius " mest bitter rival. Enligt professor Bury , Gibbon senaste redaktör, " denna teori av Gibbons har ingenting att säga om det ". Han tillägger att : " anslutning av S: t Göran med en drake - dråpet legend inte degradera honom till regionen av myten " . Och enligt det 4th århundradet historikern Rufinusvar Athanasius faktiskt uppfostrades av kristna kyrkliga myndigheter från en mycket tidig ålder , med början när han var bara en ung pojke . Georg av Cappodocia hade en militär anknytning , utan som en svarta marknaden leverantör, och han blev strypt till döds av en uppretad mobb , på grund av hans plundring och andra försakelser , snarare än att verkställas eller torterad för sin tro.

Inga kommentarer: