Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 13 september 2010

50-öringen går i pension den 30 september.

Efter den 30 september 2010 går det inte längre att betala med 50-öringen. Men öret kommer att finnas kvar som räkneenhet. En vara kan alltså fortfarande kosta till exempel 5,50 kr i affären. Men om du betalar kontant kommer priset att avrundas.
Hur priset ska avrundas bestäms av den nya avrundningslag som införs när 50-öringen blir ogiltig. 1-49 öre avrundas nedåt och 50-99 öre avrundas uppåt. Betalningar med kort påverkas inte av att 50-öringen blir ogiltig.Fram till den 31 mars 2011 kan du lösa in 50-öringen på banker. Efter det kan du lägga 50-öringarna i sopsorteringen för metallskrot om du inte vill behålla dem.
De insamlade 50-öringarna skickas tillbaka till Riksbankens myntleverantör Mint of Finland som tillverkar alla svenska mynt. Där smälts de ned så att metallen kan återvinnas.Sveriges riksdag har beslutat att 50-öringen ska sluta gälla som betalningsmedel efter 30 september 2010. Det är en del i en större översyn av Sveriges sedlar och mynt. Målet är att hanteringen ska bli mer effektiv och att belastningen på miljön ska minska.
Riksbankens undersökningar visar att 50-öringen nästan inte används längre och två av tre svenskar tycker inte att 50-öringen behövs. Dessutom vill handeln avskaffa myntet för att förenkla hanteringen av mynt.Att 50-öringen blir ogiltig är första steget i en förändring av hela den svenska sedel- och myntserien. Riksbanken har bland annat föreslagit att en 2-krona och en 200-kronorssedel ska införas. Riksdagen kommer att fatta beslut om förslaget under 2010.Idag finns cirka 394 miljoner 50-öringar i omlopp i Sverige till ett värde av 197 miljoner kronor.
När den silverfärgade 50-öringen blev ogiltig 2006 försvann ett värde av 125 miljoner kronor eftersom 250 miljoner mynt aldrig lämnades in.
En 50-öring väger 3,7 gram och består av 97 % koppar, 2,5 % zink och 0,5 % tenn.
50-öringen är 18,75 millimeter i diameter och 1,80 millimeter i kanthöjd.

Upplagd av Bengt kl. måndag, september 13, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)