Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 4 april 2011

Geta. (Åland)

Geta kommun är den nordligaste kommunen på den fasta delen av det autonoma och enspråkigt svenska öriket Åland, tillhörigt Finland. Det är en liten kommun med cirka 480 invånare och runt 25 anställda, 40 kilometer norr om huvudstaden Mariehamn. Kommunen upprätthåller daghem, skola, bibliotek, äldreboende och hyresbostäder samt tillhandahåller uppgifter såsom socialvård, brand- och räddningsväsende, kultur- och fritidsverksamhet, vuxenutbildning, kommunalteknik och planering av kommunens markområden etcetera.

Kommunens centralort är Vestergeta. Där finns kommunkontor, daghem, skola (åk 1-6), bibliotek, äldreboende, brandstation samt butik (Getaboden) och bank (Ålandsbanken). Butiken fungerar också som postombud, bensinmack, infopunkt med mera. I Vestergeta ligger även kyrkan med anor från 1460-talet, idrottsplats samt Getabergen, Ålands fjärdehögsta berg (107 m.ö.h.), med utsiktstorn och turiststation. I kommunen finns också ett antal utmärkta stigar och vandringsleder, hembygdsgård och kulturarvsstuga, småbåtshamn och gästbrygga. Här ordnas återkommande evenemang såsom poesi- och visfestival, marathon och fisketävlingar med mera.
Geta kommun utgör en av tradition jordbruksdominerad bygd, där jord- och skogsbruk och till viss del även fiske än idag utgör viktiga näringar. Äppelodling och boskapshållning utgör utmärkande inslag. Somliga gårdar håller öppet för gårdsförsäljning. Små- och egenföretagandet är omfattande, med många byggnads- och hantverksrelaterade samt inom service och turism verksamma aktörer.


Inom kommunen finns hotell, restauranger, caféer, stugbyar samt hantverksbodar, verkstäder med mera. Tillverkningsindustrin är måttlig. Getas största företag är Hotell och Resort HavsVidden, turiststationen Soltuna samt butiken Getaboden. Största arbetsgivare är kommunen med cirka 25 anställda.

Många getabor arbetspendlar, främst till Godby och Mariehamn, dit det är 20 respektive 35-40 kilometer bilväg (nr 4). Det finns även allmänna bussförbindelser, och sommartid cykelfärja till Hammarland. Närmaste flygplats finns utanför Mariehamn, och färjehamnar för passagerartrafik finns i Eckerö, Långnäs och Mariehamn. I Mariehamn finns även centralsjukhus, och i Godby center finns hälsocentral, apotek och mycken annan service.

Upplagd av Bengt kl. måndag, april 04, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)