Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 2 april 2011

Träd klädda i nät efter översvämning.

Flera miljoner spindlar sökte skydd i träden, där de spann sina nät, efter att våldsamma skyfall hade översvämmat stora delar av Pakistan 2010.

De omfattande översvämningarna i Pakistan förra året tvingade flera miljoner spindlar upp i träden, där de spann sina nät.
Historiskt kraftiga monsunregn, som började i slutet av i juli, gav Pakistan nästan tio års nederbörd på bara en vecka och fick landets floder att svämma över sina bräddar. Det tog lång tid för vattnet att dra sig tillbaka, och det skapade enorma sjöar av stillastående vatten i många områden.
”Det var en katastrof, som i det närmaste skedde i slow-motion”, säger Russell Watkins, multimedieredaktör i det brittiska departementet för internationell utveckling (DFID), som är den organisation som administrerar Storbritanniens biståndsprogram i utlandet.
Enligt Russell Watkins, som fotograferade träden under en resa till Pakistan i december förra året, sade människor i den pakistanska byn Sindh att de aldrig hade sett detta fenomen före översvämningarna.
Både bra och dåligt
De ovanliga näten har haft både positiva och negativa konsekvenser.
Ett tag såg spindelnäten ut att öka fångsten av myggor i området, vilket reducerade risken för malaria, säger Russell Watkins.
Efter en översvämning ger det stillastående vattnet normalt bättre villkor för myggor att föröka sig. Människor i Sindh rapporterade dock om betydligt förre myggor än förväntat efter den senaste katastrofen.

Det slutade emellertid med att de enorma spindelnäten tog död på många av de träd som de svepte in, möjligen för att de reducerade mängden solljus som nådde trädens blad.
Russell Watkins säger att dessutom har de efterföljande dödsfallen bland många av de nättäckta träden gett upphov till ett nytt problem för invånarna i Sindh.
”Området är ofattbart hett på sommaren, och det fanns redan tidigare ont om bladväxter som människor kan söka skugga under”, säger han. Utan träden längs vägkanterna och omkring åkrarna kommer det att finnas väldigt lite som skyddar mot sommarsolen.
Översvämmat område stort som England
När katastrofen nådde sin kulmen, täckte det översvämmade området en yta stor som England. Bortåt 2000 personer omkom under katastrofen, och 20 miljoner människor påverkades enligt Pakistans regering.
”Översvämningen påverkade fler människor än tsunamin i Indiska oceanen 2004, jordskalvet i Pakistan 2005, jordskalvet i Haiti 2010 och orkanen Katrina sammantaget”, säger John Barrett, chef för DFID:s översvämningsberedskap, i en kommentar.
Som ett led i det internationella hjälparbetet organiserade DFID den hittills största humanitära operationen i Storbritanniens historia.
”Varje typ av vegetation ovan mark var påverkad, bokstavligt talat vartenda träd och varenda buske”, säger Russell Watkins om de allt uppslukande spindelnäten.

Inga kommentarer: