Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 12 mars 2009

Bekymmer.

En ung men mycket bekymrad man kliver in på läkarmottagningen.
Efter lite lirkande får läkaren ur honom vad problemet är , mannen drar ner byxorna & kalsongerna och visar fram en alldeles GUL stolthet.
Läkaren blir mycket förvånad och frågar spontant : - Vad i hela friden är det som har hänt ?
- Ingen aning , den bara blev sådär . Svarar killen .
Läkaren tar fram alla sina böcker som kan tänkas passa in på symtomen men hittar ingenting som verkar rätt . Så i brist på idéer ordinerar han en 2- veckors penicillinkur och bokar in ett återbesök .
2 veckor senare är killen tillbaka med ett ÄNNU gulare organ .
- Vad har du gjort ? Utbrister läkaren .
- Ingenting , absolut ingenting . Svarar killen .
I detta läge blir läkaren lite rådvill men beslutar sig för att förlänga penicillinkuren ytterligare en vecka , samt att kalla in några äldre och mer erfarna kollegor till nästa återbesök .
En vecka senare står killen inför tre kloka läkare med pannorna i djupa veck , apparaten har trots penicillinkuren blivit om möjligare ännu gulare .
- Vad har du gjort ? säger den förste läkaren . - Ingenting . svarar killen .
- Något måste du väl ändå ha gjort , försöker den andre läkaren .
- Nej , jag gör ingenting , svarar killen , nu lite lätt irriterad och generad .
- Något måste du väl ändå göra , vad arbetar du med ? Frågar den tredje läkaren med myndig stämma .
Då brister tålamodet hos killen : - Det var då väl ett dj-vla tjatande , jag är arbetslös och gör inte ett dj-vla dugg .
Sitter bara hemma och kollar på porrfilm och äter ostkrokar på dagarna . Nöjd nu då...?

Upplagd av Bengt kl. torsdag, mars 12, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)