Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 2 mars 2009

Chapel Hill, North Carolina




Chapel Hill är en stad i North Carolina, USA. I Chapel Hill ligger det kända "University of North Carolina at Chapel Hill" (UNC), det äldsta universitet i USA som har stöd från staten.North Carolina, Nordkarolina, är en delstat i sydöstra USA. Delstaten var en av de tretton kolonier som bröt sig ut ur det brittiska imperiet i samband med den amerikanska revolutionen. Kolonin hette ursprungligen Carolina-provinsen (Province of Carolina) och var den andra brittiska kolonin i Amerika. North Carolina var en del av Amerikas konfedererade stater under det amerikanska inbördeskriget. En annan viktig historisk händelse som ägt rum i staten är bröderna Wrights flygning med Kitty Hawk 1903. Huvudstad är Raleigh.North Carolina var från början hem åt ett flertal indianstammar, bland dem den betydelsefulla Cherokee-stammen. Men precis som på andra håll i Nordamerika dog enorma mängder indianer när europeérna koloniserade området. Sjukdomar och död i motsättningar mellan indianerna och européerna var de vanligaste dödsorsakerna. Många indianer fick också flytta inåt landet där euroéerna ännu inte hade samma kontroll.
North Carolina var den andra amerikanska kolonin att koloniseras (efter Virginia). Engelsmannen Walter Raleigh var aktiv i kolonisationen i Nordamerika och i synnerhet i North Carolina. Delstatshuvudstaden bär för övrigt hans namn. Den förste amerikanskfödde (med engelska föräldrar) barnet att födas i Nordamerika var Virginia Dare, som föddes i North Carolina 1587.
De första permanenta invånarna var brittiske emigranter som kom från Virginia. Inflyttningen ökade snabbt, och 1663 fick North Carolina sin första fullskaliga brittiska bosättning. Vid den tiden började namnet "Carolina" användas som benämning på området, till minne av den framlidne brittiske kungen Karl I.

Upplagd av Bengt kl. måndag, mars 02, 2009

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)