Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 10 mars 2009

Visby. (Gotland)


Visby är en tätort (stad) och centralort i Gotlands kommun, residensstad i Gotlands län och stiftsstad i Visby stift.
Visby är Gotlands klart största tätort och ligger på Gotlands västkust.
Namnet kommer av vi, "offerplats", och by, "stad" (den ursprungliga betydelsen av det sistnämnda ordet har gått förlorad i svenskan men finns kvar på danska, norska och gutniska). I Gutasagan benämnes orten endast Vi.


Ingen vet hur långt tillbaka Visbys historia går. Namnformen anger att urspunget ska sökas i hednisk tid. På platsen har funnits en samlingsplats/handelsplats vilken senare utvecklats till den rika medeltidsstaden Visby. Strax efter 1151 uppfördes den äldsta kända byggnaden i Visby, Kruttornet, vid den gamla hamnen. Årtalet har kunnat angetts efter s.k. årsringsdateringar av en träbjälke i tornets tredje våning. Enligt arkeologiska resultat verkar det s.k. Rolandstorget i staden ha lagts ut ca 1200.

Först 1203 omtalas Visby för första gången i bevarat skriftligt källmaterial. Det är Henrik av Lettland som i sin krönika nämner "Wysby" i samband med att pilgrimer på resa till Livland kom dit.

Redan på 1200-talet var Visby ett viktigt säte för Hansan. Stadens befolkning var då till hälften tysk, och starka motsättningar rådde mellan stad och land; därför är ringmuren betydligt tjockare mot land än mot havssidan.

1361 erövrades Gotland av Valdemar Atterdag. Enligt en legend skall denna erövring ha följts av brandskattningen av Visby, men historiska fakta är osäkra. Vid den avgörande drabbningen på Korsbetningen, öster om muren, mellan danskar och gutniska bönder, ställde sig staden neutral.

1525 rådde konflikt mellan Lübeck och Visby. Enligt traditionen skall lübeckarna då ha bränt stadens alla kyrkor, utom den tyska, som nu är Visby domkyrka. I så fall gjorde de, sig själva ovetandes, kommande seklers turistnäring en stor tjänst; Visby är nu känt som rosornas och ruinernas stad. Visby blev en svensk stad 1645, vid freden i Brömsebro.

I april 1808, under Finska kriget, annekterades Visby och övriga Gotland av Ryssland "för evig tid", som slutade en månad senare då ön undsattes av en svensk flottstyrka under amiral Olof Rudolf Cederström och återgick till Sverige. Den avsatte ryske guvernören Nikolaus Bodisco blev efter krigsslutet i stället kommendant på Sveaborg i Finland.

Ryssarna kom efter påsk enligt gregorianska kalendern, men före påsk enligt den i Ryssland då ännu gällande julianska kalendern, varför man i Visby det året firade påsk två gånger. Visby domkyrka är därmed den första av Sveriges domkyrkor där man celebrerat rysk-ortodox liturgi.

Visby har liksom hela Gotland besök av många turister. I Visby anordnas sedan 1984 en årlig medeltidsvecka.
Hansestaden Visby är sedan 1995 med på UNESCO:s världsarvslista.

Inga kommentarer: