Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 29 september 2009

Oldenburg. (nordvästra Tyskland)

Oldenburg (plattyska: Ollnborg, saterfrisiska: Ooldenbuurich) är en distriktsfri stad i delstaten Niedersachsen i nordvästra Tyskland, belägen väster om Bremen. Stadens officiella namn är Oldenburg (Oldenburg).


Oldeburg har 160.000 invånare och är därmed Niedersachsens fjärde största stad. Oldenburg var tidigare huvudstad i grevskapet, hertigdömet, storhertigdömet, fristaten och delstaten Oldenburg. Oldenburg ligger vid floden Hunte i västra Niedersachsen på det nordtyska låglandet, ca 9 mil från Nordjökusten. Staden utgör centrum i det historiska landskapet Oldenburger Land.

Oldenburg gränsar till följande kommuner: Elsfleth (stad i Landkreis Wesermarsch), Hude, Hatten och Wardenburg (alla i Landkreis Oldenburg) samt Edewecht, Bad Zwischenahn,
Oldenburgs historia börjar på 600- och 700-talen då området runt ett vadställe över floden Hunte längs handelsvägen mellan Bremen eller Westfalen och Jever bebyggs.

Oldenburg omnämns första gången år 1108 som Aldenburg. På 1100-talet bygger grevarna av Oldenburg en vattenborg och börjar kräva tull. År 1345 får Oldenburg stadsrättigheter. Stadens befästning förbättras av greve Konrad I von Oldenburg och stadens ekonomi förbättras. År 1448 blir greve Christian von Oldenburg kung i Danmark. Staden Oldenburg är därmed stamsäte för det vittförgrenade furstliga huset Oldenburg, till vilket bland annat det danska kungahuset hör, Europas äldsta som ännu regerar.

Grevskapet Oldenburg är känt genom greven Didrik den lycklige (d. 1440) av Oldenburg som blev stamfader för såväl det danska kungahuset, via sonen Kristian I, som för det grevliga huset Oldenburg via sonen Gerhard den modige av Oldenburg. Anton Günther (1583-1667) var den siste greven av denna släktlinje och var då även greve av Delmenhorst. År 1603 började greve Anton Günther sin regeringstid. En del av borgen byggdes om i barockstil och aveln av hästrasen Oldenburgare började. Staden hölls under en lång tid utanför trettioåriga kriget men till slut kom fältherren Tilly även till Oldenburg. År 1667 dog greve Anton Günther, vid samma tid som pesten härjade i staden. Eftersom greven saknade barn ärvdes Oldenburg-Delmenhorst av den danske konungen vid Anton Günthers död.

Efter pesten drabbades staden år 1676 av en förödande brand. Till föjd av eldens härjningar förföll staden och slottet. Den danska staten gav inte Oldenburg någon finansiell hjälp och återuppbyggnaden tog flera decennier. Invånarantalet sjönk och i mitten på 1700-talet bodde ca 3.000 personer i staden. Trots detta var Oldenburg en viktig militär befästning för Danmark. Slottet byggdes om av danskarna till en fästning.

År 1773 överlämnades de danska grevskapen Oldenburg och Delmenhorst fördragsenligt till Ryssland i utbyte mot en del av Holstein. Det ryska herraväldet varade endast fyra dagar varefter de båda grevskapen överläts till Fredrik August av Holstein-Gottorp, furstbiskop av Lübeck. Denne upphöjdes av kejsar Josef II till hertig av Oldenburg år 1774 varvid Oldenburg blev ett hertigdöme och staden Oldenburg blev formellt huvud- och residensstad. Hans son, Peter Fredrik Wilhelm av Oldenburg, död 1823, var sinnessvag, varför regeringen överläts till hans kusin, Peter Fredrik Ludvig av Oldenburg.

År 1785 blir Peter Friedrich Ludwig hertig av Oldenburg och staden byggs om i klassisistisk stil. Under hans maktperiod byggs bland annat Peter Friedrich Ludwigs Hospital. Genom hans socialpolitik bildas föregångaren till Oldenburgs sparbank, världens äldsta sparbank. Utrikespolitiskt vägrade Peter Friedrich Ludwig att gå med på Napoleons förslag att byta Oldenburg mot Erfurt, och därför besattes hertigdömet av Napoleons trupper 1810 och införlivades med Frankrike.
Efter Wienkongressen blev Oldenburg 1815 ett storhertigdöme. Wienkongressen återgav Peter Friedrich Ludwig Oldenburg, som upphöjdes till storhertigdöme. 1823 blev Peter Fredrik Ludvig hertig även även till namnet, och efterträddes 1829 av sin son, Paul Fredrik August av Oldenburg, storhertig 1829-1853.

Under revolutionsåren 1848 och 1849 fick storhertidömet en ny författning.
Paul Fredrik Augusts son Nikolaus Fredrik Peter av Oldenburg var tyskorienterad, och 1866 inlemmades Oldenburg i nordtyska förbundet, och 1871 i det av Preussen ledda (Andra) Tyska Kejsardömet.
År 1918 abdikerade Oldenburgs siste storhertig, Friedrich August, och 1919 blev Oldenburg huvudstad i fristaten Oldenburg. Under nazisttiden 1933–1945 var Oldenburg huvudstad i distriktet (gau) Weser-Ems. Under kristallnatten i november 1938 brändes stadens synagoga. Vid tiden för andra världskriget hade staden ca 80.000 invånare. I egenskap av tjänstemannastad skonades staden från bombangrepp och endast drygt 1 procent av staden förstördes.

Efter andra världskrigets slut år 1945 kom Oldenburg att tillhöra den brittiska ockupationszonen. Ungefär 42.000 flyktingar kom till staden. År 1946 upplöstes delstaten Oldenburg och staden blev i stället en del av den nya delstaten Niedersachsen. Under efterkrigstiden har staden varit ett centrum för statlig förvaltning. År 1973 grundades Oldenburgs universitet.

Upplagd av Bengt kl. tisdag, september 29, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)