Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 24 september 2009

Joensuu. (Östra Finland)

Genom en port av trä ser man Joensuu torg.


I bakgrunden ser man Frihetsparken och längre bort Stadhusets torn, vars höjd är 36 meter.

Joensuu är en stad, kommun och landskapscentrum i landskapet Norra Karelen i Östra Finlands län. Joensuu har cirka 72 000 invånare och en yta på 1312,1 km². Joensuu är enspråkigt finskt.
Stadens namn betyder Älvmynningen. Stadens gamla svenska namn är Åminne, som är finlandssvenska för "åmynning". År 1969 fick Joensuu en högskola, som år 1984 blev Joensuu universitet.

Den 1 januari 2005 slogs Joensuu stad samman med Kiihtelysvaara och Tuupovaara förutvarande kommuner. Den 1 januari 2009 slogs Joensuu stad samman med Pyhäselkä och Eno förutvarande kommuner. Där stadens centrum kom att ligga låg det forna Karelska jägarregementets sommarexercisplats 1790–1809. Joensuu grundlades år 1848 på västra stranden av Pielis älv, till främjande av norra Karelens handel och ekonomiska liv. Staden uppfördes efter en regelbunden plan med breda, raka gator. Längs älvens strand anlades esplanader med alléer av stora björkar, varigenom hamnpartiet med Pielis kanals nedersta sluss gjorde ett prydligt intryck; därifrån gick även den stora bron över älven till dess östra strand.

Kring sekelskiftet 1900 var handeln betydande, särskilt exporten av trävaror och mejeri- och köttprodukter. I staden fanns då ett lyceum uppförd 1894 efter ritningar av Theodor Decker, en sexklassig privat flickskola, en lägre hantverksskola, navigationsskola, samt en väv- och handarbeteskola.
Stadskyrkan uppfördes 1903, med sina tre torn efter ritningar av Josef Stenbäck. Joensuu kom med tiden att behålla sin position som en livlig utbildnings- och handelsstad, och har dessutom blivit en viktig knutpunkt för flera landsvägar, flyg- och järnvägslinjer, samt vattenleder. De senare sammanstrålade i stadens hamnområde vid älven. Joensuu spelar en väsentlig roll i Finlands kulturliv, som vårdare av kalevalakulturens traditioner. Den karelska kulturtraditionen bevaras bland annat i Norra Karelens museum.

Upplagd av Bengt kl. torsdag, september 24, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)